”En otaku”, skriver Wikipedia, ”är en person med stort intresse för manga, anime och viss annan likartad, japansk populärkultur. Ordet otakusexton pockypaket (おたく eller i sin ursprungliga betydelse 御宅) är ett japanskt lånord som i sin ursprungliga betydelse är en väldigt artig (och förlegad) form av du. På det tidiga 1980-talet uppmärksammades det i Japan att denna tilltalsform av någon anledning dykt upp nördar sinsemellan. Ordet börjades då även användas mer populärt men då bara om dessa personer.”

Hemma hos oss snubblar man ofta över nudelpaket, skissblock med manga och tonåringar som ligger i högar och tittar på anime. De lever på cup ramen och Pocky, ett slags mystiska japanska godispinnar – stapeln till höger är från äldsta dotterns senaste rumsröjning.

Yngre dottern är mini-otaku; hon är inte lika beroende av nudelsoppa och har inte tapetserat sitt rum med bilder på Niwa Daisuke. Men båda skriver fanfiction, lär sig japanska och vill åka till Tokyo nån gång.

Vi har haft många subkulturer här hemma, det här är en som var helt okänd för mig men som jag har lärt mig en hel del av. Och det är inte helt fel att tonåringarna stannar hemma vissa fredagskvällar för att ligga i ett hav av kuddar och titta på 127:e avsnittet av Naruto istället för att irra omkring i stadens mörka gränder.

Läs mer om otakus på WP.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

5 Replies to “Jag har minst en otaku hemma”

  1. Tack för utbildningen. Nu vet jag vad min yngste son är, en otaku.
    Anata wa otaku desu, kan jag säga till honom. Du är en animenörd.

  2. Otaku är världens lön. Det här är mest ett test av CoComments som jag hittade på din blogg. Det här kan knappast funka på Stationsvakt och andra bloggar som har kommentarfunktionen i ett popupfönster, va??

  3. Jo det gör det faktiskt, om kommentarerna bara syns på samma sida som posten. Ta tex Stationsvakt-posten
    http://stationsvakt.blogspot.com/2006/03/nr-huden-tcker-jorden.html, där jag co-coade min kommentar efter att den var publicerad. Man kan nämligen markera sin kommentar på en sida i efterhand och sen trycka på CoComment-knappen. Listigt va! (Ibland måste man visserligen fylla i bloggens namn och sånt själv, men det blir mer sällan för varje dag.)

  4. Det tog ett tag att förstå hur man skulle gå tillväga för att få fram en sådan sida. Man måste klicka på klockslaget! Fast CoComments verkar inte alltid vara tillgängligt och det här med att man ska kunna se om någon har svarat på ens kommentar verkar inte implementerat ordentligt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *