Låt oss göra ett annus mirabilis

Gott nytt 2024, vänner och kamrater. Det var svårt att skriva glada nyårshälsningar igår.

Trots vintersolståndet känns det inte som om det ljusnar, så länge krigets mörker ligger så djupt över världen. Palestina och Ukraina är det som drabbar hårdast, även om listan är sorgligt mycket längre. Fler palestinska barn dödades av Israels fascistregim under bara dom första tre veckorna av kriget, än alla dödade barn i alla krig sedan 2019 (uträknat av Internationella Rädda Barnen) – och nu har det snart gått tre månader, och många tusentals barn, kvinnor, gravida, sjuka och åldringar har dödats eller riskerar att dö, av vad som bara kan tolkas som Israels beslut att begå folkmord.

Det är en bisarr aspekt att kriget försvaras av människor som borde sky utrotning, avhumanisering och rashat mer än några andra, men det är inte oväntat. Hat kan ärvas i många generationer, och den förtryckta blir alltför ofta förtryckare. Rädsla och propaganda gör sitt till.

Sveriges styrande, i likhet med många andra makter i världen, har vänt palestinierna ryggen. När Ukraina bombas av Ryssland sluter man upp, erbjuder reservationslöst sitt stöd, hatar Putin med glöd – alltihop helt rimligt. När Palestina bombas av Israel hittar man skäl och förklaringar, har förståelse för Netanyahu, lägger in sitt veto och lyfter knappt ett finger för att den enorma högen av barnlik ska sluta växa.

Det har varit tungt att se, men inte heller detta är oväntat. Rasismen och fascismen griper omkring sig, krigsindustrin och kapitalismen erbjuder sitt stöd. Rädsla och propaganda gör sitt till igen. Trots att journalister som Cecilia Uddén, prisbelönt Mellanösternkorrespondent för SR sedan 30 år, och Magda Gad, hyllad och ännu mer prisbelönt krigskorrespondent, nu för Expressen, outtröttligt rapporterat om palestiniernas fruktansvärda underläge.

”If we refrain from celebrating the New Year, perhaps we can trick and lure 2024 into becoming an Annus Mirabilis after Annus Horribilis?” skrev Cecilia Uddén på sina egna sociala medier igår. Jag känner ett svagt hopp tändas, som en liten glödloppa, i mitt hjärta. Trots att jag vet att nyår, och tid överhuvudtaget, är en illusion. Tanken om att vi kan önska ett mer uthärdligt, kanske till och med ett lyckosamt nytt år har en stark magi och dragningskraft på dom flesta.

Och det finns en viss logik – ju fler som tror på förbättring och ju fler som ser sig omkring och ser att andra strävar efter en förändring till det bättre, desto mer sannolikt är det att förändringen sker. ”Realisterna har rätt, därför att det finns för många realister” skrev Henrik Tikkanen i en av sina dagliga gubb-spaningar i DN för många år sen. Han hade rätt! Det är förstås mycket latare och enklare att åberopa ”realism” än att försöka hitta lösningar, åstadkomma förändring.

Men där kan vi inte stanna. Om vi vill att 2024 ska bli ett annus mirabilis, ett år där underbara saker händer, då måste vi skaka av oss den sköna realismlättjan och börja skapa nya verkligheter istället. Oavsett om vi gör det genom att skriva på protestlistor eller skickar pengar (se länkar i kommentarerna), går i demonstrationer, tar svåra diskussioner på jobbet, berättar om våra idéer i sociala medier, tar emot flyktingar, går med i föreningar, skickar hemstickade vantar eller ber till högre makter. Eller något annat, stort eller litet. Allt räknas!

Wake up and fight! som Woody Guthrie skrev i sina nyårslöften 1942.

Vi måste önska oss ett annus mirabilis, och jag önskar det åt alla. Mitt eget förra år, i mitt eget lilla hörn av universum, var ganska tufft, och jag har varit otroligt trött. Men det har också hänt roliga och bra saker: vi flyttade till en lägenhet som har brasa och badkar, men bäst av allt är att barnbarnen också bor där. Det är en lyx jag tackar för varje dag. Jag har fått jobba med Lilla Krisinfo hela året, jag fick vara i fjällen en månad i somras och jag har världens bästa familj och vänner. Lite mirabilis här och där helt enkelt.

Med dom varmaste önskningar om ett bättre år, fred på jorden, frid i sinnet (men först! revolution!),

Anna