Bild

Nakenbad, lyckliga bilder och förr i tiden

I mitt eviga grävjobb (öppnar min mammas gamla flyttkartonger, tar upp bilder, dagböcker, gamla lappar etc, blåser av damm, sorterar och slänger) stöter jag påfallande ofta på bilder av nakna människor på klippor och i saltvatten.

Kom att tänka på det dels för att jag läste svaret på fråga 40 i Mymlans intervju med sig själv häromdagen, samt för att jag diskuterade ”bilder på nakenbadare” med en person som är född på 80-talet, för vilken fenomenet är lika udda som kringresande kittelflickare eller regn av grodor.

Delfin & Cyklop

Delfin & Cyklop

När jag växte upp bodde vi på Käringön varje sommar. Det är en liten ö utanför Orust på västkusten, ganska långt ute i havet, med svarta klippor. På den tiden (60- och 70-talet) var havet blått, salt och klart – man kunde se botten på tio meters djup på sina håll. På somrarna tiodubblades befolkningen när alla göteborgare och stockholmare kom till sina sommarhus och hyrda sjöbodar. När det regnade satt man inne och spelade kort, men så fort solen visade nästippen kastade man sig ut på klipporna eller tog båten ut till någon av holmarna och skären utanför ön.

Bubbelpool

Bubbelpool

Det finns ett Herrbad och ett Dambad på öns östra sida, där de flesta badar nakna. Sen finns Friluftsbadet på öns sydspets och där står det på en skylt vad som gäller: ”Damer 10-14, Herrar övriga tider”. Även där badar de flesta nakna. På alla gemensamma badställen är det påklätt som gäller. När jag var liten var vi alltid på Friluftsbadet, eller så åkte vi ut på öarna. Om vi vaknade tidigt gick vi ner och tog ett morgondopp i Öviken, det var aldrig nån annan där så dags och man behövde ingen baddräkt. Varje år var det också ett stort gäng, kanske fem-sex familjer, som åkte ut till Härmanö minst en gång per sommar och badade näck tillsammans.

Som sälar

Som sälar

Öborna badade inte alls när jag var liten, och de skulle aldrig ha drömt om att bada nakna eller ens visa sig i sina hem utan ordentlig klädsel. De var strikta kalvinister och tyckte nog att vi var galna hedningar. Men deras barn tog simmärkena tillsammans med oss, i bikini eller baddräkt, och när de blev tonåringar och vuxna så badade de nog lika mycket som alla andra. Fast inte nakna då.

Och nu kommer jag till nakenbilderna. Min mamma plåtade jämt med sin lilla instamatic-kamera, och eftersom folk var avklädda ofta så blev det en del nakenbilder i semester-albumen. Nakna barn, tonåringar, unga och gamla. Kvinnor och män. Och sen satt man på vintern och tittade i de där albumen och drömde om sol och svarta klippor och nakenbad. Det var liksom inget konstigt då, ingen som verkade vara obekväm med att bilderna fanns där eller att de togs. Alla gjorde ju så.

Mot den svalkande böljan

Mot den svalkande böljan

Idag tror jag inte att det skulle funka. Folk som inte är nudister badar sällan näck, och att stå på en strand eller en klippa och ta bilder av nakna badande människor, även om man känner dem väl, nej nej nej!

En före-bild

En före-bild

På ett sätt är det bra att vi har blivit medvetna om att det finns människor med skumma avsikter. Men jag tänker att rädslan har fört oss alldeles för långt ut på andra kanten. Det är verkligen mycket skönare att bada utan kläder! När det gäller nakenbilder i album är jag inte säker på vad jag tycker, men det kanske beror mest på att bilder har en tendens att flytta ut från sina album till nätet idag, och bli mer tillgängliga. Jag har inte tänkt klart på det ännu. Bilderna i den här bloggposten är snart 40 år gamla och får anses preskriberade: vi som var släta som persikor här är nu sofistikerat skrynkliga.

Och så till sist, påklädd och jättesöt Lull

Och så till sist, påklädd och jättesöt Lull

13 thoughts on “Nakenbad, lyckliga bilder och förr i tiden

  1. Fantastiska bilder. Älskar översta bilden med flickan som simmar under vattnet.

    Jag hade ju min gotländska ö som jag tillbringade många somrar på. Sjöboden vi bodde i låg tre-fyra meter från vattenlinjen och vi badade förstås varje morgon.

    Fast mitt mest sensuella minne från den tiden är ljudet; rasslet av stenarna som rullade när vågorna slog in och drog sig tillbaka, både när man somnade på kvällen och vaknade på morgonen.

  2. Anonymous says:

    Nu vet jag inte om det stämmer men det känns åtminstone som att de flesta idag är mycket räddare för att bli bedömda för sin kropp och sitt utseende, både av oss själva och andra, än vad man var då. Det känns inte som att det är huvudorsaken till dagens märkliga blandning av prydhet och ökad sexualisering. Snarare är det kanske det sista som är huvudorsaken till att så få av de yngre nakenbadar i dag.

  3. Jonas! Ljuden! För mig är det måsarna, och vinden som rasslar i segelbåtarnas vant. De ljuden kan fortfarande flytta mig på en mikrosekund tillbaka till Käringön och min barndom.

  4. Nu har jag konsulterat mitt minne och bilderna och måste revidera min kommentar här ovan.( Jag börjar väl bli gammal och glömsk.)

    För jag och mina syskon springer nakna omkring på alla familjefoton. Ja, även på släktfoton. När alla andra är påklädda. Men bara tills vi plötsligt åt av äpplet (eller nåt) när vi kom till skolåldern, för därefter är det påklätt.

    Mamma och pappa slnger sig fortfarande gärna i plurret nakna, medan jag inte skulle komma på tanken. Och så har vi ju ”dagens ungdom”, som inte ens visar sig nakna inne i omklädningsrummen.

    Från en ytterlighet till en annan …

  5. Jag vill gärna bada naken åtminstone en gång varje sommar – fast i den lilla insjön, då. När jag var barn badade jag jättemycket i baddräkt, i puberteten satt jag fullt påklädd på en badstrand på Bornholm o generades över alla nakna o halvnakna danskar o mamma som iaf struntade i bh:n.

    Äckliga mänskor som duschar och badar bastu i badkläder kan jag bara inte förstå.

  6. DÄREMOT (jag har kommit igång nu) ägde jag inte en bikiniöverdel mellan 1978 och 1989. Misstänker att jag var snabb med att slänga den och sen med att ta på den pga. mina inte särskilt yppiga men väldigt bekväma behag.

  7. Visst är det konstigt hur fotoalbum kan visa nånting helt annat än det man minns? Nästan som parallella universum.

    Varför skulle du inte ens komma på tanken? Om du var ensam på en öde ö, skulle du ändå ha baddräkt?

  8. Anonymous says:

    Som barn hände det säkert att jag badade naken. I vuxen ålder praktiserade jag det när mamma och styvfar hyrde en sommarstuga vid en sjö. Det fanns inte så mycket att göra där så då blev det bad när vädret var fint och att bada naken och sedan sola det blev nästan en last.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *