Adrenalin, del 1: Poliser och huliganer

Årets ”Reclaim the city”-demonstration blev en trevlig gatufest för många deltagare och åskådare. a brutal momentFör andra blev det en våldsam och skrämmande konflikt med polisen, som de hamnade i helt oplanerat och ofrivilligt. Eftersom jag hör till den senare gruppen har jag funderat på hur det kunde bli så fel.

Händelserna som ledde fram till att jag hamnade i delo med lagen:

Min 13-åring ville ”gå till Reclaim”, och eftersom jag inte ville släppa iväg henne ensam följde jag med. Vi kom till Odenplan vid halv fem-tiden den första maj, det var ganska mycket folk, mest ungdomar men även äldre vuxna och en del barnvagnar. Och många icke-demonstranter: kravallpoliser, polisaspiranter, samverkan-mot-brott-folk, fältassistenter och på-stan-farsor och -morsor.

Vid halv sex började demonstrationen röra på sig. Dottern och jag traskade med, ibland i och ibland vid sidan av tåget. Processionen gick lugnt till där vi var, förutom vid ett tillfälle då någon hade vandaliserat en närbutik och blev gripen av kravallpoliser. När vi kom upp till Kungsgatan såg vi att några vek av in till Sergelgatan, och lite längre fram vid Hötorgsgången förstod vi varför, eftersom polisen spärrade av Sveavägen där. Vi stannade dock tålmodigt vid avspärrningen och efter några minuter släpptes vi fram igen och kunde gå till Sergels Torg.

Vi hade stämt möte med sönerna (18 och 22) vid fontänen, men när vi kom fram var de inte där. Jag ringde den enes mobil och fick det överraskande beskedet att de hade blivit stoppade av polisen på Sergelgatan. Dottern och jag sprang gick bort till Sergelgatans mynning där en poliskedja stod vakt. ”Mina två söner står mot väggen därborta” sa jag till en av poliserna och pekade. ”Kan jag få gå och hämta dem?”
Polisen verkade tveksam men konfererade med ett befäl och kom tillbaka med ett ok. ”Du får gå in och hämta dem då” sa han. ”Men se till att få med dem hem sen!” Det lovade jag dyrt och heligt att jag skulle, och vi fortsatte fram till klungan på ett femtiotal personer som satt och stod, omringade av uniformer.

– Jag skulle få hämta mina barn, sa jag till en polis.
– Vilka är det då?
– De där, sa jag och pekade på mina söner och deras två kompisar.
– Jaha, sa poliserna, då vill vi se legitimation på alla.

Alla tog fram sina leg och två poliser kollade dem. ”Det här är inte ditt barn” sa den kvinnliga polisen och pekade på en av dem. ”Nej, men det är hans bästa kompis” sa jag och hoppades att ordningsmakten skulle tycka att det var lika skönt som jag att få iväg så många oskyldiga grabbar som möjligt från platsen.

Jag var helt inne i dialogen och att få hem killarna och märkte först inte att någon drog mig i armen, men när jag vände mig om stod det en person med luvtröja och militärbrallor där och ryckte i mig.
– Kom med här, kom med!
– Nej, sa jag, jag ska hämta mina söner. Sluta dra i min arm.
– DU SKA INTE HÄMTA NÅGON! röt luvmannen. – DU SKA KOMMA MED HÄR! VI SKA PRATA!
– Men lägg av, sa jag, som fortfarande inte kopplade riktigt. – Jag har fått lov av en polis att hämta mina barn, vi ska –
– DU HAR INTE FÅTT NÅNTING! vrålade han och började dra i mig riktigt hårt. – KOM MED HÄR! och så tog han tag i mina axlar och sköt mig framför sig, bort från barnen.

Först nu fattade jag att han var en civilpolis, men jag var så upprörd över att bli avbruten i mitt sonhämtande att jag inte tänkte på att bli foglig som ett lamm.
– Men fattar du inte, sa jag (dumt nog), jag har ju fått lov att –
– NU FÅR DET VARA NOG! NU ÄR JAG TRÖTT PÅ DET HÄR skrek den nu helt rasande civilpolisen. Han vände mig hårdhänt om, vred upp min arm bakom min rygg och började springande fösa mig ut genom Hötorgsgången. Det gjorde jävligt ont och jag kunde bara springa med.
– Men vad håller du på med, du skrämmer slag på min trettonåring! sa jag.
– DET ÄR DU SOM BORDE HA UPPFOSTRAT DINA BARN BÄTTRE, vrålade han tillbaka.

När vi kommit ut på Sveavägen släppte han min värkande arm, knuffade bort mig och vände tillbaka. Jag vände också, jag måste ju hämta min dotter, men då blev han helt galen: ETT STEG TILL OCH JAG SLÄNGER IN DIG I BILEN!
– Men kan du lyssna, försökte jag, men det var lönlöst.

(Fortsättning föjer. Läs gärna Viktors (sonens kompis) debattartikel i Aftonbladet under tiden!)

Adrenalin, del 2
Adrenalin, del 3
Adrenalin, del 4

Andra bloggar om: , , , , ,

21 thoughts on “Adrenalin, del 1: Poliser och huliganer

  1. Hjälp.
    Jag är så blåögd att jag inte trodde sånt händer.
    Herrgud vilken tur att jag inte var där – jag hade förmodligen exploderat.

  2. Å fan! Läste just den artikeln. Min son blev också fångad (fast bara på aftonbladetbild) på en liknande reclaimgrej för ett par år sen.

  3. Jag lägger händerna på mina landsortskinder och säger vojne vojne. Vilken tur att – nej, vad skriver jag, det är inte tur, det är skicklighet – du var med!

  4. Va arg man blir. Jag skulle bli fullständigt vansinnig. Det är ju det nästan vem som helst blir när man blir oskyldigt provocerad, och inte minst om det är av polisen som ska ”skydda” oss..

  5. Så förbannat jävla vidrigt, men jag är inte särskilt förvånad, tyvärr. Känner glada snälla människor som var med i ”Göteborgskravallerna” också…

  6. Och min son sitter bara några centimeter utanför bildkanten till vänster på din bild ovan … fångad i samma avspärrning. Själv var jag flera hundra mil därifrån när det hände, så jag vet inte vad jag skulle gjort eller sagt om jag verkligen varit där … !

  7. tack för att du tipsade mig om dina inlägg.

    min gissning är att din historia inte är så ovanlig eftersom många, inte bara föräldrar, följer med som sällskap. kanske i tron att om de är med och håller sig lugna blir allt lugn, få se vad det handlar om eller att polisen kanske ser deras goda inflytande…

    tyvärr har man hört mycket om att den uniformsklädda polisen är mer ‘serviceminded’ och mer öppen, kanske för att de är medvetna om att allt de gör syns…medans de civilklädda betedde sig mer som the strike force på the shield, dvs, amerikansk action utan regler.

    bra att du låter din röst höras.

  8. Pingback: Blind Hna
  9. Wow, vilken historia! Statistiskt finns idioter i varenda yrkesgrupp. Verkar som du stötte på ett ruttet äpple.

    Jag är lite kluven vad det gäller RTC. Mitt intryck är att de använder ”gatufester” för att vandalisera och förstöra.. Att själva syftet är att slå sönder så mycket som möjligt. Har man haft en enda manifestation utan liknande tillbud?

    På nåt sätt förtar det mycket av poliskritiken.

    De som går på en RTC manifestation kommer man vara delaktiga i våldsamt upplopp och förstörelse. Det är inte manifestationer som ”spårar ur”, de går som man har tänkt från början.

    De är samma människor som gör attentat i djurrättssyfte, hotar politiker och sysslar med mordbränder mot nazister.

    Jag har inte mycket till övers för politiker, tycker att djur misshandlas och att nazister är blåsta men det de här människorna håller på med är mycket värre.

  10. Petter: De flesta som går med RTC gör inte en fluga förnär. Och alla som går med kan inte antas veta om det finns våldsverkare i leden – isåfall måste alla demonstrationer räknas som tänkbara våldsamma upplopp.

  11. Pingback: DEEP|EDITION
  12. Jag undrar hur det kommer sig att varenda RTC-demonstration urartar i upplopp medan inga andra demonstrationer gör det. Det måste finns något slags samband.

    Sambandet, tror jag, är att de som arrangerar dessa tillställningar gör det för att slåss, bråka och förstöra. De är anarkister helt enkelt. Det är deras grej.

    Sedan kallar man manifestationen något som andra, mer oskyldiga, tycker låter bra och som får dem att medverka. Ett slags enkelt kamofalge m.a.o.

    Om man nu vet innan att ett evenemang kommer att spåra ur i upplopp och förstörelse (som alla RTC-manifestationer gjort hittills) och ändå ställer upp, är man inte medskyldig då?

    Åker man till fronten i ett krig ska man inte bli förvånad om man blir skjuten. Även man är oskyldig. Det är helt enkelt fel plats att vara på.

    Sedan håller jag med i en hel del av åsikterna och kritiken som ungdomarna står för, men lösningen är inte våld och anarki.

  13. Storsnoris says:

    Skyll dig själv om du hänger med. Borde ha sagt åt dina barn att om man medverkar i sådana samanhang kan man hamna i trubbel. Säger inte att de gjorde något olagligt men man ska inte utmana ödet.

  14. Jan Wiklund says:

    Det tycks även bli allmänt upplopp vid större fotbollsmatcher. Detta föranleder dock inte polisen att arrestera folk helt slumpmässigt, inte heller föranleder det Petter (ständigt dessa signaturer, varför törs inte bloggkommentatorer tala om vad de heter?) att anklaga fotbollsarrangörer för att vilja ha bråk, eller föranleder Storsnoris att anklaga offer för fotbollshuliganer att skylla sig själva när de går på match?
    Det kanske bara är så att det finns folk som gärna hakar på andras evenemang och saboterar – för att komma i tidningen eller av andra skäl?
    Förvisso bör Reclaim-arrangörerna anklagas för att ta hoten mot deras arrangemang alltför lättvindigt. När jag var med och arrangerade sådant i början av 90-talet höll vi bättre koll. Så blev det heller inga bråk. Men på den tiden var förstås polisen mer kommunicerbar än idag.

  15. Tråkig historia.

    Jag ansser att poliser ska ha uniform på sig så man vet vilken som är polis och vilken som inte är det, nu kan man nästan misstänka att våldet provocerades fram via civilklädda poliser. Jag såg några inslag på TV och det såg nästan ut som så. Men jag var ju inte på plats så jag ska kanske inte uttala mig i just den frågan.

    Men jag ogillar att RTC är synonymt med att det ska krossas glasrutor och förstöras. Det måste finnas en klick inom RTC som vill ha bråk, medan antagligen merparten inte vill det.

    Finns det någon RTC-manifestation som det inte förekommit vandalisering på?

    Annica

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *