Spindeltricket

Plötsligt när vi satt och spelade Alfapet i skenet av några stearinljus gav båda döttrarna upp ett illtjut. Jag tittade upp och såg att båda stirrade på en punkt bakom mig.

– En yxmördare, tänkte jag – inte, eftersom jag känner mina små sockerhumlor.

Istället vände jag mig stillsamt om och fick se en ovanligt stor spindel försöka tassa diskret förbi dörröppningen.

– Iiiiihhhh, lät flickorna fortfarande.

– Frukta icke! utropade jag, sopborsten är nära!

Nå, varför utropade jag det? För att spindeltricket alltid fungerar. Men det kräver en sopborste och en spindel – om man bara har en sopborste fungerar det inte, inte heller med bara en spindel.

Och nu behöver inte du heller skrika som en illbatting nästa gång du ser en monsterspindel klampa förbi! Spindeltricket fungerar varje gång, oavsett spindelns storlek!
Man tar en förbipasserande spindel.
Sedan greppar man en sopborste.

Sopborsten förs sedan över spindeln. Den ska sänkas ned långsamt och försiktigt – det är inte meningen att spindeln ska ta skada, chockas eller dö! Vi praktiserar ahimsa! Istället ska sopborstens borst omsluta den nu vettskrämda spindeln, som då tycker sig ha hittat ett helt underbart gömställe. En liten skog har dykt upp från ingenstans, som spindeldeus ex machina. Där kan ingen se mig, tänker spindeln och kurar ihop sig bland de vänliga och täckande borsten.

Nu fattar man ett bestämt tag om sopborsten och bär ut den. Genom fönstret, dörren eller balkongdörren. När borsten väl är i det fria skakar man den kraftigt eller bankar den mot nånting, så att spindeln fattar vinken och pilar iväg. Man kan hiva iväg borsten med ett tjut också, om det känns bra.

Sen är spindeln borta! Spindeln är glad, du är glad, alla är glada!

PS Det här fungerar även om spindeln sitter i ett hörn, på väggen eller i taket. Världens bästa trick, jag sa ju det.