Dagen efter, i tv-koma

Efter ett helt improviserat men trevligt nyårsfirande med kompisar och bara fem timmars sömn mellan de helt absurda klockslagen fem och tio har jag tillbringat dagen mestadels i soffan, med ett enda avbrott för köksröjning – dammsugning av ungefär en miljon konfetti från partysmällare på golvet och handdiskning av många många glas (många fler än vi drack ur, väl?) men det tog bara en timme.

Som tur var hade ingen hällt nånting olämpligt i tv:n så vi kunde börja dagen med Min kusin Vinnie, en helt underbar komedi med Joe Pesci och Marisa Tomei. Bilden är från slutscenerna men följande dialog utspelar sig i en liten skogskoja, där Brooklynjuristen Vinnie/Pesci försöker läsa in sig på Alabamas lagar för att rädda sin oskyldige brorson och hans kompis från elektriska stolen. Hans flickvän Lisa/Tomei har för en gångs skull tappat tålamodet med Vinnies taffliga framställningar i domstolen:

Vinny: What’s the matter with you?
Lisa: I don’t know.
Vinny: You’re acting like you’re nervous or something.
Lisa: Well, yeah. I am.
Vinny: What are you nervous about? I’m the one that’s under the gun here. Trial starts tomorrow.
Lisa: You wanna know what I’m nervous about? I’ll tell you what I’m nervous about! I am in the dark here with all this legal crap. I have no idea what’s going on. All I know is that you’re screwing up and I can’t help.
Vinny: You lent me your little camera, didn’t you?
Lisa: Oh, Vinny! I’m watching you go down in flames, and you’re bringing me with you and I can’t do anything about it!
Vinny: And?
Lisa: Well I hate to bring it up because I know you’ve got enough pressure on you already. But, we agreed to get married as soon as you won your first case. Meanwhile, TEN YEARS LATER, my niece, the daughter of my sister is getting married. My biological clock is [taps her foot] TICKING LIKE THIS and the way this case is going, I ain’t never getting married.
Vinny: Lisa, I don’t need this. I swear to God, I do not need this right now, okay? I’ve got a judge that’s just aching to throw me in jail. An idiot who wants to fight me for two hundred dollars. Slaughtered pigs. Giant loud whistles. I ain’t slept in five days. I got no money, a dress code problem, AND a little murder case which, in the balance, holds the lives of two innocent kids. Not to mention your [taps his foot] BIOLOGICAL CLOCK – my career, your life, our marriage, and let me see, what else can we pile on? Is there any more SHIT we can pile on to the top of the outcome of this case? Is it possible?
Lisa: [pause] Maybe it was a bad time to bring it up.

Sen var det en av mina favoritfilmer-genom-tiderna, Singin’ in the Rain. På IMDB kan man läsa att Gene Kelly var gräslig mot både Donald O’Connor och Debbie Reynolds under inspelningarna men det märks inte ett smack, de är så rara mot varandra i filmen så att man blir alldeles mysig.

Dotter2 och hennes kompis som sovit över kom larvande och bökade ner sig i soffan i scenen när O’Connor dansar på väggarna (de andra två murmeldjuren sov till tre!) och sen var det dags för lunch (te & mackor & resterna av nyårschokladbomben) och städningen, och sen såg vi slutet på nån otroligt mysko gammal science fictionfilm.

Vi åt faktiskt middag i det skinande köket men till slut hamnade vi i soffan igen, helt degenererat och skönt. Det var Navy CIS, som bara blir råare och tråkigare med tiden, och Kommisarie Lynley som bara blir bättre.

Efter det var det ett program om siffran ett, där Terry Jones påstod att Arkimedes blev mördad av en romersk soldat (det lät så dumt så jag var tvungen att kolla upp det men enligt Wikipedia är det sant. De var verkligen tokiga, de där romarna), att de arabiska siffrorna egentligen är indiska, att en av Pythagoras lärjungar blev dränkt av sina kollegor när han påtalade ett fel i en uträkning och andra intressanta saker, fast med outhärdliga animerade siffror som hoppade omkring och var outhärdliga.

Sen hittade vi avstängningsknappen.