Typiskt 1: För första gången på ett halvår får jag ett erbjudande om ett riktigt roligt jobb, inte jättebra betalt men enormt kul och lite ärofullt. Produktion hela våren, sommaren och hösten. Måste tacka nej eftersom jag reser iväg om några veckor och är borta hela våren, sommaren och hösten.
Typiskt 2: Lät bli att gå till doktorn hela veckan eftersom jag trodde att halsontet skulle gå över på ren och skär vilja. Gav upp i morse efter en gräslig natt. Satt i doktorns väntrum (90 min) och väntrummet till labb (30 min), fick prata med doktorn (3 min) som inte lyssnade på vad jag sa och som skrev ut en medicin som jag sen fick köa på apoteket (30 min) för att få ut, vilket var extra idiotiskt eftersom jag inte tänker ta den. Hundrafemtiotre helt bortkastade minuter, varav nittio i en soffa brevid en kvinna som hostade och nös hela tiden utan att hålla för munnen.
Typiskt 3: Först packar man ner allting i kartonger. Sen packar man upp ungefär hälften. Sen måste man packa ner det igen. Varför. Har man. Saker.
Haha :) Eller kanske jag inte ska skratta … för det låter ju inte stenkul … iaf de första två ;) Så är det ju … typiskt. Det där m jobbet .. det kommer fler chanser, när du kommit hem igen!
Ja, det var inte meningen att låta så dyster egentligen, jag blev verkligen glad och stolt över att ha fått frågan. Det slog mig bara som så ärketypiskt :)