Går det att få städningen att fungera effektivit och smidigt i en barnfamilj? Nej, troligen inte. Ett av våra barn påstår att det beror på något han kallar Lagen om entropi (fast jag misstänker att han bara är ointresserad av att städa) – hur som helst är det ett problem vi har testat många olika lösningar på under årens lopp.
Sen några år kör vi med städning en gång i veckan och olika, fasta, städstationer. Det fungerar bra, men man måste byta stationer ibland, annars tröttnar man eller glömmer bort hur man sopar. Just nu ser arbetsuppgifterna för veckans städdag (oftast fredag eller lördag) ut så här:
barn 1
• plocka undan (n)
• vika tvätt
barn 2
• svabba alla golv (n)
• köksbänkar & spis
barn 3
• dammsuga alla golv
• tvätta
vuxen 1
• badrummet (n)
• sovrummet (n)
• tidningar & glas
vuxen 2
• plocka undan (ö)
• badrummet (ö)
• städa köket (resten)
(n) betyder på nedervåningen och (ö) på överditon.
Längst ner blir man påmind om vad alla måste göra på alla dagar:
• köpa mjölk
• ställa in i diskmaskinen
• plocka ur diskmaskinen
• sopa köksgolvet
• ta ner sopor & tidningar
• skriva upp inköp
Dessutom är det en vuxen som handlar var & varannan dag, och en vuxen som lagar mat nästan alla dagar. Och så får alla städa sina egna rum.
Hela detta inlägg är inspirerat av Lottens nyliga post om städschema.
Andra bloggar om: städning, familjeliv, städscheman, entropi
Barnet har rätt om entropin. Min lägenhet faller ihop till ostädenhet helt utomatiskt. Det kan inte hjälpas, det är en naturlag.
Denna variant har vi inte provat. När mitt nya system kraschar (vilket alla system ofelbart gör efter en viss sönderfallstid) ska jag testa denna stationsstädning. Kan man ha Stationsvakt som kontrollant då?
Sjutton (17!!!) år senare kan jag meddela att ätteläggarna (numera 21-31 år gamla) är indelade i två olika lag:
1) de som har egna barn, har slutat slänga kläder på golvet
2) de som inte har egna barn, slänger fortfarande kläder på golvet.