Man kanske inte får jämföra politiska och religiösa kriser med gräl i sandlådan, men ibland ligger det så nära till hands. Just nu önskar jag verkligen att någon ville ta de självgoda danskarna och de hysteriska muslimerna i varsina nackskinn och säga åt dem på skarpen. Det är så typisk lillebrorstil av Danmark att först nypas och sen gråta högst, och typiskt självupptaget tonårsbeteende av arg-muslimerna att låta sitt dåliga humör gå ut över alla andra.
Så, nu är det sagt: om jag bara kunde få vara mamma åt resten av världen också skulle det minsann bli ordning och reda.
Att konflikten skulle handla om yttrandefrihet är bara en dålig ursäkt för att få bråka och tycka synd om sig själva. Bara för att man har en (självklar) rättighet att säga och skriva vad man vill betyder det inte att man slipper använda hjärnan. Det gäller kristna och journalister såväl som nazister, homofober och alla andra.
Och om den här konflikten trappas upp till ett världskrig kommer danskarna att vara de mest förtörnade och förvånade av alla – de som bara ville testa hur långt man kunde gå när man är liten och söt och bara har några pyttesmå trupper i Irak.
Suck. Dumheten regerar.
Andra bloggar om: Danmark, muslimer, yttrandefrihet, dumhet
Du förtjänar att bo i Mellanöstern.
Som straff eller belöning? Jag förstår nog inte riktigt vad du menar.