Video

Still Life With Woodpecker – Tom Robbins

Tusen gånger har jag tänkt att jag ska skriva till min absoluta favoritförfattare Tom Robbins. Men hittills har det aldrig blivit av. Det som alltid stoppar mig är blyghet. Jag vet inte vad jag ska säga. Hur kan jag göra hans böcker rättvisa utan att orden faller platt? Hur ska man tilltala de finslipade formuleringarnas främste framförare? Vad skriver man till kungen av konsonanter, vokalernas välgörare, meningarnas och meningsfullhetens mästare, Allah av allitterationer? Denne man vars hjärna måste likna en karneval av fraktaler, en manisk malström av magiska drömmar? Denna gamla hippie vars tankar och visioner är mer kraftfulla än en atombomb i ett cocktailglas? Tänk er Tage Danielsson på syra, hög som ett hus, strömmande ur en oljelampa; där har ni Tom Robbins. Vad säger man? Finns det något annat än att slänga sig platt på marken och kyssa hans tår (förmodligen i ett par slitna och leriga sandaler)? Hur skulle jag kunna förklara vad hans böcker har betytt för mig, på ett sätt som inte låter som den svenske kocken i Mupparna?

Jag ger upp tanken på ett beundrarbrev – igen – och försöker istället beskriva mina tankar om Tom Robbins bok ”Still Life With Woodpecker” som jag läste ut för några timmar sen.

Kort bakgrund: Tom Robbins är nästan helt okänd i Sverige, men har skrivit 10 böcker sedan 1971 (han är född på 30-talet, så om jag inte får tummen ur och skriver det där beundrarbrevet snart lär jag få vallfärda barfota till hans grav som den usla syndare jag är (det vore förvisso mer passande att vallfärda naken. men vi får se hur det blir med det.)). Hans mest kända bok är ”Even Cowgirls Get the Blues” som filmades 1993 av Gus van Sant, med Uma Thurman i huvudrollen.

Jag fick låna boken ”Jitterbug Perfume” av en pojkvän 1978 för många många år sen (det slår mig nu att jag helt har glömt att lämna tillbaka den, förlåt J!) och blev helt förtrollad. Jag var 16 ung och var tvungen att slå upp säkert tio ord på varje sida: hans engelska innehåller ord från ordklotets alla hörn och har ofta dubbelmening; man får ofta känslan av ekvilibrism på hög nivå, som när en clown snubblar fram i rasande tempo på en lina: man måste vara oerhört skicklig för att få det att verka så lätt. Sen läste jag den igen, och igen, ungefär vart femte år, fem gånger. Till slut var det någon som frågade om jag kunde rekommendera någon av hans andra böcker. Hans andra böcker? Det hade inte slagit mig att läsa dem. Tänk om de inte var lika bra? Tänk om de inte innehöll månen, rödbetor, ångande sex, geniala servitriser, indigo och evigt liv? Till sist tog jag mitt förnuft till fånga och läste ”Even Cowgirls …” (som var sådär) och ”Skinny Legs and All” (som är helt fantastisk) och nu då, ”Still Life with Woodpecker”, skriven 1980, fyra år före JP.

Den handlar om … Den handlar ooomm … oooohhm ahh ouummm … Den handlar om hur man får kärleken att stanna. Och om hur man överlever inuti en pyramid när den sprängs (i ett cigarettpaket). Den innehåller några praktiska, enkla recept på hemgjorda bomber. Den handlar om preventivmedel, om slipprigt sex mellan rödhåriga, om månens inflytande på revolutionen och om laglöshetens nödvändighet. Det är en kärlekshistoria och ett halsbrytande äventyr, som vanligt när Robbins fattar pennan (eller i det här fallet sin elektriska skrivmaskin). Huvudpersonen är, som ofta, en kvinna, och ibland är det svårt att tro att Robbins är en man.

”Still Life with Woodpecker” var inte lika bra som ”Jitterbug Perfume”, nästan lika bra som ”Skinny Legs and All” och alldeles, alldeles underbar.

Engelska Wikipedia har följande att säga om Tom Robbins: His bestselling novels are often wildly poetic stories with a strong social and philosophical undercurrent, an irreverent bent, and scenes extrapolated from carefully researched bizarre facts.

Och om du inte är på väg hals över huvud i detta nu för att låna eller köpa hans böcker så vet jag inte vad mer jag kan säga.

(Den här recensionen publicerades på Breakfast Book Club tidigare i veckan, tillsammans med två andra. Här får de varsin post!)

10 thoughts on “Still Life With Woodpecker – Tom Robbins

  1. Anonymous says:

    Har det blivit något kajko med årtalet för Jitterbug Perfume? Du verkar ha läst den sex år innan den publicerades.

    OK, du läser snabbt men det är väl ändå att ta i :-)

    Arne

  2. Oj! Jag ÄR verkligen före min tid!

    Rättar motvilligt (eftersom jag verkligen är säker på att jag var 16 – kanske var det i ett parallellt universum?) för att inte verka komplett galen. Tack för påpekandet!

  3. Cowgirls och Skinny Legs har vi här hemma, maken gillar dem skarpt vilket förstås höjde mina förväntningar så att läsningen blev något av en besvikelse även om det var ett hisnande språkligt äventyr.

    Men så är jag ju ganska förtjust i Murakami också:-)

  4. Ok, det är väl bäst att läsa något av Tom Robbins, då.
    Jag fick den där som drog upp världen för några år sen av en god vän, men omfånget har avskräckt mig hittills. Jag gillade ju Norwegian Wood bättre än du, tror jag, så jag kanske ska göra ett försök. Nån gång.

  5. TR har länge varit en av mina favoriter också! Kul med fler fans. Och har man egna bokhandlar ser man till att TR alltid finns på hyllorna så klart…
    Har du läst Tim Sandlins böcker? Han har kallats Tom Robbins with a heart… Han är inte lika klurig, men det är på något sätt samma dråplighet. Rekommenderas!

  6. Hej Jan, vad kul med nån mer som gillar TR, och tack för påminnelsen om English Bookshop, jag måste gå förbi på Lilla Nygatan igen snart.

    Nej, hade inte hört talas om Sandlin. Har ni hans böcker på ES? ”With a heart” låter ju spännande, jag tycker att TR har ett starkt bultande hjärta så då måste ju TS vara nåt alldeles extra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *