Dagisbarn och hemmaungar

Barnsidans blogg skriver Mia Althoff idag en text med rubriken Vem prioriterar inte sina barn?!

Jag gillar Mia men gick igång på alla cylindrar när jag kommit en bit in i texten:

Många idag vuxna minns mer från dagistiden än från bullbak med mamma och skogspromenader med pappa. Förskola handlar inte om förvaring. I förskolan lär sig barnen empati, etik, moral, turtagning, solidaritet, tolerans och att jobba i grupp. De utvecklar sitt språk, får kompisar, provar olika roller och att respektera andra synpunkter. Jag skulle vilja se de hemmaföräldrar som fixar det.

Mias egentliga poäng är att det har blivit en slags tävling i vem som har sina barn kortast på dagis, oavsett vad man gör av den övriga tiden, och att de som hämtar tidigast automatiskt syns som de bästa föräldrarna.

Jag kan bara konstatera att man får inte ha sitt barn på dagis för lite heller, då blir man klassad som konstig, ond eller egoistisk.

Förskolan och även fritis är bra och fyller en viktig social funktion. Utöver det kan barnens mammor och pappor jobba och därmed säkra familjens ekonomiska trygghet och sitt egna självförverkligande. Om barnen hade det dåligt i barnomsorgen skulle mammor och pappor i allt lägre grad jobba. Så enkelt är det ju.

skriver Mia också, men så enkelt är det ju inte alls! Det borde vara så, men hur många föräldrar säger upp sig från jobbet när barnomsorgen inte funkar? Snarare byter man väl dagis?

Jaja. Diskussionens vågor går höga (vänliga, men höga) inne på b-bloggen. Kom gärna med!

Andra bloggar om: , , ,, , ,

3 thoughts on “Dagisbarn och hemmaungar

  1. Det där om att man inte får ha barnen på dagis/fritis för lite stämmer verkligen. Vi blev otroligt ifrågasatta av personalen när vår äldsta gick i första (!) klass och vi ville hämta henne från fritis redan vid halv tre-tiden på eftermiddagen! De kunde inte fatta att hon hade ett socialt liv utanför fritis också …

  2. Verkligen en lyxlösning att säga upp sig på på jobbet för att vara hemma med barnen om dagis inte fungerar.
    Visst är dagis bra och de flesta personal gör ett fantstiskt jobb och gör det utifrån en distans och i barngrupper på ett sätt som vi som föräldrar har svårt att göra. Men det saknas resurser så barn grupperna håller på att bli allt för stora. Vi föräldrar kan ge närhet och en personlig uppmärksamhet på ett sätt som inte dagis kan. Själv tror jag att en rimmlig kombination är det rätta för i varje fall mina barn (mitt barn, varit heter det väl för de andra :-))
    Men viist är ekonomin med som en faktor och styr.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *