Sorgband & fin musik

Vi har ett litet skrädderi/kemtvätt i närheten, och igår morse gick jag in till skräddaren för att höra om han visste var man kan köpa sorgband nuförtiden. Yngsta dottern vill nämligen ha ett – hon tänker mycket på sin morfar och vill att det ska synas även utanpå, så att andra förstår varför hon inte är lika pigg och glad som vanligt.

Skräddaren visste inte, men föreslog att han skulle sy ett till henne. – Det är en bra sak, ett sorgband, sa han.
Jag håller med. När jag var liten hade alla äldre det i upp till ett år efter en begravning – jag fattar faktiskt inte varför den traditionen är försvunnen. Är det för att vi måste vara så otroligt duktiga och effektiva hela tiden, fast någon har dött ifrån oss eller fast vi fött barn samma vecka?

– Säg till din dotter att det är klart vid fem, sa skräddaren. – Vad bra, sa jag, men vad ska du ha för det då? – Femtio kronor, sa skräddaren, är det ok?
Men när dottern kom vid fem fick hon det handsydda bandet gratis, han ville inte höra talas om att ta emot pengarna. Somliga människor är verkligen extra snälla just när man behöver det.

Överhuvudtaget har allt kring begravningen gått bra blomhjartaEgentligen skulle man ge pengar till Stödföreningen Dalarö Kyrka istället för att köpa blommor, men vi ville verkligen ha med något och beställde ett hjärta av vita och rosa rosor i blomsteraffären i Ringen. Det blev jättefint, med ett ljusgrönt band med elva namn i guldskrift.

Kyrkan är pytteliten och var helt knökfull, vi satt åtta på en rad som var tänkt för fem. Ceremonin var mycket vacker, lagom lång och med just den musik som min pappa gillade. Taubes Nocturne, Ericsons Utskärgård (som du kan lyssna på här) och Harry Martinssons psalm 202 bland annat.

Och prästen var just så snäll och klok som jag trott. Han citerade bland annat Leonard Cohens Anthem:

Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack in everything
That’s how the light gets in.

6 thoughts on “Sorgband & fin musik

  1. Vad jag saknade ett sorgband när min dotter hade dött. Där gick man runt i vanliga kläder och såg vanlig ut, men inom mig var det allt annat än vanligt.

  2. Natte says:

    Psalm 202 var också på min klasskompis begravning, finaste psalmen jag vet tror jag. Anthem tycker jag också är jättebra (eller Cohen överhuvudtaget)
    ha det bra, och hälsa

  3. aha says:

    Visst minns jag sorgbanden. Verkligen dumt att de försvunnit. Tror lite som du att man ska visa sig så fasligt duktig och så tror jag att det finns en rädsla att lämna ut sig för mycket, visa att man har en svag punkt.

  4. Sandra, Havsfrun och aha: Det är bra med nånting som visar utanpå hur man känner sig inuti, iallafall när man känner sig helt eländig.
    Sant att man nog inte vågar visa sig svag nuförtiden, när det är en sån djungel därute. Men jag tycker att det följer en mjukhet i omgivningen med det svarta bandet. Man får lita på det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *