Oäkta barn och liderliga fattighjon

Läste du historien om Trasfröken? Den hemlösa kvinnan som levde i Stockholm på 1800-talet, vars skelett man använde till rasforskning? Björn af Kleen skrev om henne, och om rasforskningen på Karolinska Institutet, i två långa bra texter på DN tidigare i år. De belyser bland annat hur fattiga, sjuka, födda utom äktenskapet, självmordsoffer och kriminella även efter döden helt saknade status och ansågs vara lämpliga objekt för både vanlig medicinsk forskning och rasforskning. Björn skriver:

Karolinska institutet hade grundats 1810. Fyra år senare hade då­varande Medicinalstyrelsen yrkat på att fattigvården skulle fråntas rätten att begrava sina döda såvida inte liken först erbjudits KI.

Fattigvårdsstyrelsen protesterade mot förslaget. Om de fattiga fick vetskap om att deras kroppar riskerar att hamna på KI efter döden kanske de skulle börja sky fattigvården i ännu högre utsträckning; och Stockholm behöver knappast mer slum vid den här tiden.

Säkert var det också en fördel att det sällan fanns någon anhörig som kunde protestera – i alla fall ingen som hade något att säga till om.

En vän till mig hjälpte Björn med research till artikeln om Trasfröken, och tillbringade därför många långa timmar i underjorden, i Stockholms Stadsarkiv. Då och då stötte han på skrifter om urvalet av vilka kroppar som skickades till KI och såg att de ofta inkluderade så kallade oäkta barn. Han vet att jag är en sån oäkting så han tog bilder och skickade till mig i förvissningen att jag skulle bli fascinerad, och han hade helt rätt.

 

Några riktigt gamla regelverk på tyska, inhämtade som underlag när de svenska reglerna skulle skrivas om 1924.

 

Här lite regler från Anatomische Anstalt, Universitetet i Tübingen 1920. Eller så är det ett flygblad som skickades ut till olika ställen när anatomiska anstalten började få brist på lik – min gotiska är inte jättebra.

 

Känner ni von Leichens? En fin gammal tüsk familj. Nej men jag gissar på min knackiga skoltyska att det betyder ”Föreskrifter för leveranser av lik till den anatomiska institutionen”.

 

”Statens Offentliga Utredningar, 1922: Utredning och förslag rörande förskaffande av lik för den för läkareutbildningen nödvändiga anatomiska undervisningen.” En utredning skriven av professor Ivar Broman, anatom, fosterforskare och rasbiolog. (Jag rekommenderar varmt att läsa Wikipedias artikel om honom! Han verkar ha varit en obehaglig typ, men med förtjusande skor.)

 

”Gällande bestämmelser rörande tillgången till lik för den anatomiska undervisningen i Stockholm, Upsala och Lund / sammanstälda af Algot Key-Åberg. 1889”. Key-Åberg var professor i rätts- och statsmedicin vid Karolinska institutet. Det finns en rolig (och hemsk) sak om honom också, nämligen den här artikeln om hur mycket en människa kan äta utan att spricka. Har inget med denna text att göra dock.

 

Jag tror att det här är ur Key-Åbergs skrift om olika regler som gällde under olika tidsepoker:

I enlighet härmed erhöll sålunda Collegium medicum rätt att efter reqvistion hos polisen, men utan andra särskildt bestämda vilkor, till anatomiskt bruk erhålla lik efter (…) oäkta barn från staden och intilliggande län.

 

och oäkta barn (som någon gång blivit undersökta av en doktor?) ansågs tillsammans med

sjelfmördare, afrättade individer, kringstrykande tiggare, (…) alla för gröfre brott häktade, i fängelse eller häkte döda personer

vara safe att dissekera i Skåne.

 

Glöm inte de vanartiga och liderliga fattighjonen. De är det inte heller någon som bråkar om.

 

Bonusbild: En särskild dopbok för de oäkta barnen. Så att de äkta barnen inte får några oäkta baciller på sig kanske? (Bilden är mikrofilmad av The Genealogical Society, Utah)

Ja, jag menar inte att raljera, det är bara så bisarrt och gräsligt alltihop. Tur att ingen särbehandlar oäkta barn, kriminella och tiggare idag!