annaxtFunderar på att operera in ett rfid-chip i handen inom kort.
Ni som redan är på väg att fråga ”Men varför?” eller varianter på det med fler ??? eller %¤#* kan börja cirkulera syret igen; jag ska genast svara:
1) Även om det första svaret borde vara helt uppenbart: det är coolt. Jag blir en cyborg. Släktens första, tror jag. Ända sedan jag först såg Seven of Nine sätta tänderna i en saftig kelarisk gnu med sitt görhäftiga implantat ovanför det koncentrerat rynkade ögonbrynet har jag velat bli en cyborg. På ett eller annat sätt.
2) Det har just blivit möjligt. Två personer jag känner satte in sina chip för några dagar sen, och har frågat om jag är intresserad av att vara med nästa gång. De som arrangerar operationerna är en grupp som kallar sig Bio-Nyfiken, enligt egen utsago en samling ”bio-hackers, gör-det-själv-biologer, bodyhackers, grinders, futurister och quantified self-entusiaster”. Inget storföretag verkar ligga bakom.
3) Den omedelbara praktiska nyttan är oklar! Jag kommer att kunna ha information om mig själv på chipet, låsa upp dörrar (om jag har rätt lås) och interagera på andra sätt med tredje part som erbjuder rätt sorts NFC-tjänster. Om jag har förstått det rätt kommer jag att kunna programmera chippet själv med en NFC-vänlig telefon eller dator. Men till att börja med kanske det inte blir så omvälvande. Jag får antagligen inte superkrafter direkt.
4) Det verkar inte vara fysiskt skadligt.
Men! Jag har inte bestämt mig helt. Framförallt är det dyrt. 1700 kronor är mycket att lägga på mig själv, till ingen uppenbar nytta. Och såklart har jag i mitt hemma-borg-kollektiv de som varnar för att jag kan bli övervakad, hackad och aktiverad av CIA (fast en i familjen frågade intresserat om det kunde följa med en fjärrkontroll).
Jag måste helt enkelt räkna och fundera mer. Återkommer med rapport om det blir av.
PS Ett till för-argument är att jag hjälper till att föra utvecklingen framåt. Detta av helt egoistiska skäl: jag vill att robottekniken ska ha kommit så långt tills jag blir gammal att jag inte behöver använda rullator, detta fulaste av alla fordon, när benen sviker. Om inte Pistorius-ben är allmänt tillgängliga då hoppas jag att mina barn köper en extrastor robotdammsugare som jag kan åka omkring på.
Jag skulle nog tveka VÄLDIGT mycket. Allt som underlättar livet, som gör att man kan hitta borttappade saker, hitta dit man ska osv. välkomnas, men detta är mer på temat att andra ska kunna ha koll på var jag är och det känns inte så angeläget.
En mig närstående katt har fått något liknande inopererat och vi hoppas att det ska funka med en kattlucka som läser av och släpper in henne. Och jo, i stället för nycklar som kommer bort vore det ju en idé. Men jag tror jag väntar på fingeravtrycksläsarlås.
Den där katten är som ett av mina barnbarn. Han älskar att åka dammsugare och den behöver inte ens vara robotiserad!
Jo, du har rätt och det där ingår i mitt grubbel. Just nu kollar jag på hur stor skillnad det är mellan olika tillverkare av chip, i bemärkelsen hur mycket man kan bli övervakad.
Tack för omtanken!
Hej Anna, kul att du funderar! välkommen på nästa implant party på måndag 15e
http://www.meetup.com/BioNyfiken-Biohackergrupp-i-Stockholm/events/218972615/
det är helt OK att komma och INTE chippa sig, bara att kolla in processen.
Jag såg att det var men jag kan inte den kvällen. Hoppas på fler tillfällen, tack för inbjudan!