Hela jag är konstig

Agnes skickade en utmaning: Berätta sex konstiga saker om dig själv.

Okej, det borde inte vara så svårt eftersom jag är en ganska konstig typ. Nu menar jag inte konstig som i lite galen, helt wild and crazy eller pratar med min mamma i min hatt. Jag är annorlunda helt enkelt. Det har jag fått höra sen jag var liten av kompisarna (”haha, du är så konstig!”), som tonåring av trånande pojkvänner (”jag älskar dig, du är så Annorlunda”) och som vuxen av uppriktiga bekanta (”… men så där kan man väl inte tänka?”). Min familj skulle, precis som Helenas, kunna räkna upp ett stort antal udda egenskaper, men de börjar alltid skratta så våldsamt när de tänker på det att de ramlar i högar, jag vill helst inte be dem, det är lite genant.

Så här kommer mina egna avslöjanden:

1. Jag har konstig fysik. Ingenting stämmer: jag har lågt blodtryck och låg vilopuls fast jag är tjock och slö och helt otränad, och låg kroppstemperatur fast jag nästan alltid är varm (familjen använder mig som kamin). En gång skiftade jag hår- och ögonfärg över en natt. Den forskare som sätter kniven i mig när jag är död kommer att få sig en rejäl chock.

2. Jag kan läsa baklänges och uppochner ganska obehindrat, och skriva också (fast inte så fort). Förr läste jag alltid, allting, överallt. Nu har jag lärt mig att inte läsa i sociala sammanhang. Jag har en radar så att jag kan gå och läsa, på gatan eller i tunnelbanan.

3. Jag kan känna folks aura om den är starkt negativ. (Aura låter flummigt, men jag vet inte vad jag annars ska kalla det.) Om någon som har ett mörkt förflutet går förbi mig på gatan känner jag deras stämning. Det fungerar inte som tankeläsning, jag kan inte känna på mig vad folk har gjort för vardagliga saker och jag ser inga färger. Det är mer som att väldigt våldsamma människor har känslor och minnen som jag kan känna och minnas i några sekunder. Och jag brukar veta långt före alla andra när någon är mytoman.

4. Jag har drömt klardrömmar några gånger, och kan påverka mina drömmar om jag verkligen anstränger mig. Om jag mår bra och är utsövd kan jag bestämma vilken exakt tid jag ska vakna, utan väckarklocka. Jag har haft så tydliga drömmar om att flyga och om att leva under vattnet så att det känns precis som ett minne, inte som en dröm.

5. Om en bok är sorglig eller alltför läskig läser jag slutet först. Om det är en film kollar jag spoilers på Wikipedia. Mina barn hatar det! De är också hjärtligt trötta på att jag sitter som en självbelåten detektiv och räknar ut vad som ska hända och vem som begick brottet (jag vågar inte säga det högt längre, jag bara sitter och ser vis ut!). Däremot är de lite imponerade av att jag kan komma in i en bok eller en film varsomhelst, även om det bara är några kapitel/scener kvar.

6. Det är några kopplingar som inte fungerar så bra i min hjärna. Jag har otroligt bra sinnesminne: jag kan känna igen ett ansikte eller en röst efter tiotals år, jag kan återge långa konversationer ordagrant och komma ihåg smaker och dofter i evigheter. Tyvärr saknas kopplingen som talar om vad personen/smaken/doften/ljudet hör ihop med eller heter. Om jag träffar någon på ”fel” plats så har jag ingen aning om vem det är. Och eftersom jag är blyg så vågar jag inte fråga vem det är, utan pladdrar bara på och hoppas att namnet ska dyka upp.

Jag skickar inte vidare eftersom så många redan verkar ha fått den, men ta den som en utmaning om du har lust!

Andra bloggar om: utmaning, konstigheter, kroppstemperatur, auror, klardrömmar, minne