Jag läste fel när jag gick förbi tv:n, trodde att det stod
Fear is a virus that will mutate and transmit among humans
Det är ett tag sen nu, men jag kan inte få orden ur huvudet.
Jag läste fel när jag gick förbi tv:n, trodde att det stod
Fear is a virus that will mutate and transmit among humans
Det är ett tag sen nu, men jag kan inte få orden ur huvudet.
Men hur … men hur … hann du ta en bild?
(Förlåt att jag är trivial på detta sätt istället för att som du vara filosofisk och begrunda hur rädsla för allt sprider sig som en löpeld.)
Jag sprang ner till telefonkiosken, bytte om och flög sen iväg MOT jordens rotationsriktning så att tiden började gå baklänges. Sen hämtade jag kameran och tog bilden!
Fast egentligen tryckte jag bara på pausknappen på digitalboxen och sen tog jag bilden.
Alla kommentarer piggar upp, triviala som filosofiska!
Ah.
*letar pausknapp på digitalboxen*
Men du! En pausknapp på rädslan då?
Uppfinn den fjärren och bli rik som ett troll!
Rädsla smittar som ett virus, tänkvärt.
Men vad jag fastnar för i tankarna är vad det är som smittar i det här fallet, alltså vad det blir när rädslan muterar.
Det kan inte vara ångest, det ligger ju nära rädlsa men det är alldeles för introvert för att smitta som ett virus. Kanske jämförelsenoja, där man blir neurotisk av att jämföra sina kläder, sin inkomst eller antalet kommentarer på sina blogginlägg med andras?
Kom du på att du skulle ta en bild så fort du läste fel? Hur hann du trycka på paus? Erkänn nu – du väntade på reprisen! =)
Jämförelsenoja är inget virus tror jag, snarare en äcklig liten bacill :)
Lars Anders, jag har en så fiffig digitalbox med både paus- och fram- och tillbaka-knappar!
En otäck tanke. Jag hade precis lärt mej leva med att leva med: – ”Language is a virus from outer space.” (Burroughs). Tanken på att fruktan skulle ha samma förmåga att påverka vår kultur som språket är… skrämmande.