Idioter!

När min yngsta dotter är ute och cyklar på sin enhjuling får hon ofta glada tillrop. Hon är ingen fullfjädrat akrobat, måste fortfarande stanna till vid stolpar här och där, vinglar till ibland och måste ta stöd för att komma upp på sadeln. Men det gör ju inget. De flesta skulle inte ens ta sig en meter på bara ett hjul – för ett par veckor sen hojade dottern hela vägen hem till Söder från Hötorget!

Små barn, vuxna och gamla, nästan alla ler, tittar och kommenterar beundrande. Ganska ofta får hon höra mer eller mindre roliga skämt också: Hörru, du har visst tappat ett hjul! och Har du glömt styret hemma? är de vanligaste. Hon tar det för vad det är – positiv uppmärksamhet.

Fast det finns tydligen en del idioter också. Häromdagen när vi var ute och cyklade tillsammans (jag på min tvåhjuling, och en bit efter henne just då) rullade hon förbi en grupp människor utanför en hårfrisering. Två kvinnor i min ålder och två lite äldre män. De tittade intresserat och sa någonting till varandra. Men just när hon åkt förbi dem ropade en av kvinnorna högt och skarpt BÖH! – och sen skrattade de allihop.

Dottern vinglade till men ramlade inte. Min första impuls var att hoppa av cykeln och bonka till kärringen som böhade, men eftersom jag vet att dottern hatar uppträden lät jag bli – dessutom var vi redan framme vid vårt hus och dottern stod utanför vår port och väntade på mig.

– Vilken jäkla typ! sa jag till dottern när vi gick in.
– Det där har hänt mig flera gånger förut, svarade hon, vissa verkar tycka att det är jätteroligt att skrämmas. De hoppas väl att man ska ramla av, så att de får skratta ännu mer.

Tja. Vad ska man säga. Det finns verkligen alla sorters människor på den här planeten.

Andra bloggar om: enhjuling, idioter.