– Har du fortfarande inte läst Stiftelsetrilogin?
– Nja, jag började på den men … Men har du läst Röde Orm nu?
– Jag har inte hunnit, jag håller på och läser Magic Time som X har tjatat om så länge … men sen kanske …
Var och en i vår familj har sina favoritböcker, som vi alltid försöker få de andra att läsa. Det lyckas ibland – men förhållandevis är det ganska sällan.
Fast jag har totalt förtroende för de andras omdöme är det något som tar emot, och ju mer personen i fråga tjatar om att jag bara måste läsa Kafka eller Harry Potter eller Paul Auster, desto mer skjuter jag upp det. Antagligen är det samma sak för de andra, så nu har jag helt slutat att tjata/antyda/skicka subliminala meddelanden om att de ska läsa Jitterbug Perfume.
Men jag tänker på de här favoritböckerna, att de blir som en slags osynliga familjemedlemmar. I mitt liv finns alltid Tom Robbins med, tillsammans med några andra författare som har gett mig riktigt tankeväckande läsning. De blir som en klok faster. Och alla i familjen har olika fastrar som ingen av oss andra har träffat.