annaxtVi började diskutera datorspel efter middagen igår. Jag är kompakt ointresserad och ganska nöjd med det. Jag menar, om jag dessutom började spela på datorn så skulle man ju snart få skära loss mig från tangentbordet. Ingen i familjen fattar varför jag inte älskar att spela Oblivion, Mortal Kombat, BioShock och annat som de kan sitta med i timmar. Av nån anledning blir jag aldrig tillräckligt fascinerad – det enda som var på vippen att dra ner mig i spelträsket var NeverHood, men det finns knappt kvar längre och lika bra var det. Jag har musiken på cd och spelar den gärna och högt när jag städar.
Vi kom iallafall in på att de som gör Mortal Kombat hade försökt snylta på Shaolinmunkarnas rykte i Mortal Kombat: Shaolin Monks. Dålig stil, men det visar ju att Shaolinklostret inger stor respekt.
Jag: Tänk om det fanns ett Mortal Kombat: Anna Toss.
Familjen: Ahaha! Vad skulle man göra i det spelet? BLOGGA ihjäl den andra? Ditt värsta move: en bloggpost.
Jag: Nu är ni orättvisa! Jag skulle ha en massa moves.
Familjen: Som?
Jag: Som att pipa dem i magen, lägga krokben och sånt.
Familjen: Säga att de ser ut som gamla telifoner. Tjata på dem att ställa in disken.
En av våra ungar fick Sims när det var alldeles nytt. Hon önskade sig det efter att ha fått bra betyg i nån klass i grundskolan. Båda ungarna blev helfrälsta på en gång.Jag testade, efter viss övertalning. När jag hade ”byggt” färdigt min familj och just fått den att fungera efter ungefär en halvtimme – trodde jag – tittade jag på klockan. Då hade det gått fyra timmar och jag hade inte uppfattat alls hur tiden gick! Efter det har jag aldrig spelat vare sig dator- eller tv-spel igen.En annan sak som gör det ganska uteslutet för mig är att jag blir våldsamt sjösjuk av alla spel som ”rör sig” och det gör ju de flesta.
Precis – tiden bara försvinner. Och det har man inte riktigt tid med.