Kär sill har många namn

Gårdagens aprilsill och det plötsligt uppdykande minnet av ett halvt om halvt utlovat sillöfte är orsaken till dagens text. Det ska handla om skarpsill, denna o-er-hört folkkära sill. Folkkär? frågar ni er. Ja svarar jag, varför skulle den annars ha så in i vassen många namn? Visserligen kanske den är mer älskad av rovfiskar som vill äta upp den än av folk men jag är osäker på hur många namn de använder.

vassbuk

Enligt Wikipedia kallas denna minst 16 centimeter långa, silverglänsande stimfirre bland annat för vassbuk på grund av de skarpkantade fjäll som löper längs buken och bildar en vasst sågtandad ”köl”. Före år 1690 stavades namnet hwassbuk.

sprut? eller plugg?

Namnet skarpsill är historiskt känt sedan 1762. På Gotland kallas fisken för sprut, medan bohuslänningarna utropar ”plugg!” när de ser en ung skarpsill .

br***ling

Men inte nog med det. Framförallt saltad eller rökt skarpsill har i Bohuslän sedan 1779 kallats brisling eller brissling (med varianterna bressling och brässling), från norskan. Motsvarande namn i Blekinge, Skåne och Halland har varit briling (lokalt i Blekinge även brilling). Lågtyskarna (som talar lågtyska) uttalar det breitling.

inte sardin

Men vet ni vem som heter ansjovis då? Skarpsillen såklart, när den har sockersaltats, lagts in i kryddor och saluförts i Skandinavien.

spr. spr. spr.

Sitt finaste namn fick den av Carl von Linné år 1758. Han höll ömt den lilla fisken i sin hand och sade: Du ska heta sprattus sprattus sprattus. Och fisken såg att det var gott.

Varsågoda och slå igen böckerna! Det blir förhör på det här nästa vecka.