Son och dotter kom hem uppspelta från Stadsteaterns genrep av En midsommarnattsdröm (biljetterna var en julklapp till dottern som såg den första gången med Jonas Karlsson när hon var tio och blev störtförälskad i teatern, Karlsson, Shakespeare och allt sånt). Den var tydligen jättebra, den bästa uppsättning de varit på.
Ingen av oss är något Wolff-fan, men enligt barnen var han strålande som Puck och drev hårt med Jonas Karlssons tidigare rolltolkning. Överhuvudtaget skojades det mycket med andra skådespelare – teatersällskapet spelade inte Botten Vävare och de vanliga figurerna utan ett sällskap bestående av Thommy Berggren, Lena Endre, Liv Ullman, Mikael Persbrandt och Ingmar Bergman. Skämten om Persbrandt var väldigt fräcka men roliga, tyckte mina ungar – jag antar att det var en kärleksfull drift, annars ligger Stadsteatern snart risigt till.
Allt de berättade lät så roligt och precis i den anda jag tror att gamle William skrev sina pjäser, helhjärtat publikfriande och snudd på buskis. Så nu har jag bokat biljetter till yngsta dottern och mig. Hoppas att det inte var extra roligt bara för att det var genrep nu!
Uppdatering 30 januari: Vi har fått riktigt bra biljetter till på söndag, hurra! Och DN:s Leif Zern är lika lyrisk som s & d var när de sett den.
Andra bloggar om: En midsommarnattsdröm, Shakespeare, Stadsteatern, Rickard Wolff, Jonas Karlsson
Åh, jag gillar ju både Wolff och Shakespears En midsommarnattsdröm är en av mina favoritpjäser. Måste se!
Vi försökte boka biljetter nyss men det fanns nästan inga bra platser för två förrän i april. Galet! Jag ska ringa i morgon och kolla, det brukar vara lättare att hitta platser med kundtjänsten än med datorn.
Vi kanske ses där!
Den vill jag se. Jag har faktiskt spelat Botten.
Roligt att den var bra! Då skall jag också boka biljetter!