Douglas Nostradamus Adams

(He had) decided to run for the Presidency, a decision which had sent waves of astonishment throughout the Imperial Galaxy. 

Donald Trump? President? 
Not the Donald Trump? Not the President? 

Many had seen it as a clinching proof that the whole of known creation had finally gone bananas.

Donald Trump, adventurer, ex-businessman, good timer, (crook? quite possibly), manic self-publicist, terribly bad at personal relationships, often thought to be completely out to lunch.
President?

(ur “The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy”, 1978)

Ända sen jag var tonåring har jag varit skeptisk till storpolitiker. Jag har läst om deras förehavanden och sett slående likheter med treåringar i en sandlåda. Inte i nån särskilt överförd bemärkelse faktiskt, utan väldigt besläktat. Jag har haft svårt att ta storpolitiken, den internationella politiken och politikerna på allvar. Självklart finns det presidenter och andra företrädare för makten som varit seriösa och engagerade för det goda. Men alltför ofta förvandlas statsmännen till småbarn som slår varandra med spadar i huvudet, hittar på och lovar vadsomhelst, bevakar sina sandslott och trampar ner andras. När Trump blev president blev det bara tydligare än någonsin att människor borde vara mycket mer försiktiga med vem de lämnar ifrån sig makten till.

En av de som bäst beskrivit statsskick och makthavare är Douglas Adams (1952–2001) i boken “Liftarens Guide till Galaxen” (The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy). Jag började läsa om den i somras och snubblade nästan genast en beskrivning av Donald Trump, se ovan, i ett stycke om hur presidentens jobb egentligen är att hålla folkets fokus så långt borta som möjligt från de viktiga frågorna.

 

 

(Uppmärksamma läsare inser här att Adams inte skrev om Trump, utan om den påhittade presidenten Zaphod Beeblebrox. Det är jag som bytt ut namnen i det första citatet, och jag bytte även ut ”hippy” mot ”businessman”. De första manusen till Liftarens guide till galaxen skrevs i slutet av 70-talet, när Trump fortfarande bara var en bortskämd pappas pojke på väg att göra sina första miljoner i bygg- och skumraskbranschen, en good timer, (crook? quite possibly), manic self-publicist, terribly bad at personal relationships, often thought to be completely out to lunch. Hur framsynt Adams än var vet jag inte om han kunde föreställa sig en framtid där en person som Trump skulle bli president. Eller så var det precis det han kunde.)

PS Jag letade efter en bild till den här texten och hittade förstås många andra referenser till Trump/Beeblebrox. Så här skriver till exempel John Gibson på Medium.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *