I Stormens öga

Jag beställde biljetter till Shakespeares ”Stormen”för flera månader sen, så fort jag såg annonsen i DN. Sen glömde jag förstås att hämta ut dem, och ringde bedrövad till Dramatens biljettkassa för att höra om det skulle finnas någon enstaka skruttbiljett kvar på längst bakersta raden. Till min stora glädje fanns det platser kvar, fina platser och billigare än vanligt! ”Vad är haken” frågade jag, och biljettdamen förklarade att platserna var på scen. ”Men det är ingen fara”, betygade hon, ”man är precis som vanlig publik. En gång blir man uppbjuden till dans, men det är bara att tacka nej om man inte vill dansa”.

stormen scen 04

Det var roligt att sitta på scenen, bra utsikt och spännande att sitta bland de skådespelare som också spelade publik. Föreställningen var jättebra, skönt traditionell utan några som helst anspelningar på nutida problem (förutom att Örjan Rambergs Prospero hade vissa likheter med Ingmar Bergman). Den galne och mordiske Caliban spelades så ömsint av Jonas Karlsson så att man bara ville pussa honom och klappa på hans nitar och tatueringar.

dans med ariel

Och rätt som det var blev dottern uppbjuden till dans med Ariel och Miranda!

One thought on “I Stormens öga

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *