Svend och hans son är trötta på varandra

Dagens inlägg i föräldraledighetsdebatten kommer från Anna Teljfors, tidigare kollega på föräldraNätet och tvåbarnsmamma:

Hej Svend!

Tack för att jag fick ta del av din krönika Trist att vara pappaledig i dagens Expressen. Jag har själv just varit föräldraledig och nyligen börjat jobba. Så jag känner igen en del av det du beskriver. Närmare bestämt en mening mot slutet av din text:

”Att vara förälder är fantastiskt”.

Resterande innehåll har jag några frågor på:

”Att vara pappaledig är ofta fruktansvärt tråkigt”.

– Alla som är hemma med barn har helt vansinniga dagar ibland. Men vad jämför du hemmatillvaron med? Med ditt jobb? Vill du se projekt, utmaningar, deadlines, att det ska hända något? Har du en aning om vad som går fortast, Expressens affärsutveckling eller din sons utveckling?

”Och det är rimligen inte så att dagar helt utan intellektuell stimulans med höjdpunkter som bajsblöjor, oändliga vagnpromenader för att få honom att somna och obegripliga avsnitt av Teletubbies är vad alla egentligen går och längtar efter”.

– Vad går du själv och längtar efter egentligen då? Att få betalt för att gå ut i solen på en promenad vart du vill. Sova middag ihop med ditt barn på arbetstid. Är det det tråkigaste du kan tänka dig? (Är det förresten din son som bestämt att ni ska se just Teletubbies?)

”Ändå talar alla bara om vilken fantastisk tid föräldraledigheten är. Hur många gånger har jag inte fått höra den utslitna frasen om att det är en tid som man måste ta vara på, eftersom den aldrig kommer tillbaka”.

– Finns det något som säger dig att alla du hör tjata om detta, kanske har rätt? Har du någon gång sett värmen i en äldre människas blick, när du kliver på bussen med din son? Har du lyft blicken och sett dig själv med dina egna ögon som sextioåring? Har du någon gång reflekterat över tidens förgänglighet och livets skörhet?

”Mot slutet av våren var det heller inte bara jag som var uttråkad. Min son började dessutom tröttna rätt rejält på mig”.

– Det låter jobbigt för er båda! Hur ska ni göra för att separera er oftare, under era resterande liv? (Just det, du går tillbaka till jobbet och han börjar på förskola).

”Att på egen hand ge en ettåring den stimulans han eller hon vill ha kräver väldigt mycket.”

– Ja, det gör det. Det är därför du får lön för att vara hemma.

”Vad ska man göra nu när öppna förskolan stänger, suckade en mamma uppgivet i början av juni när vi insåg att det var sista dagen före sommaren som vi kunde sjunka ner i den där slitna soffan och se våra ungar glatt kasta sig in i föräldrafria äventyr”.

– Kan ni bjuda in mamman och hennes barn, så kan barnen kasta sig in i äventyr hemma hos er?

”Det är inte bara jag som tycker att det är trist att vara föräldraledig. Ändå har jag som man en fördel. Jag kan erkänna det”

– Jag har varit hemma med barn i drygt fyra år. Trots att jag är mamma kan jag gärna ”erkänna” att det ibland är tråkigt! Att jobba är också tråkigt. Att vara gift är tråkigt. Att åka hiss är tråkigt.

”… barn från en ganska låg ålder behöver mer än vad en ensam förälder hemma kan ge.”

– Du behöver inte vara entertainern här. Barnet kanske vill mata ankor, stapla klossar, lägga dammtussar i en prasslig papperspåse. Jag får anta att du sparar resten av föräldrapenningen till ett senare tillfälle. Hoppas din son tycker att du är roligare då!

”Trots att det inte krävs särskilt många besök på exempelvis en öppen förskola för att inse att även små barn gillar och utvecklas av att träffa andra barn”

– Problemet är kanske att dagens mötesplatser som öppna förskolor, blir lite onaturliga med speciella regler och öppettider. Fritt fram att skapa egna former i stället! Det naturliga för en familj är absolut att vara tillsammans med andra familjer ibland. Vi familjer behöver hjälpas åt i vardagen och sluta sitta och ängslas var och en på sitt håll.

”Samtidigt förklarade barnläkaren Hugo Lagercrantz att barn borde vara hemma tills de fyller tre. Det är ju rätt enkelt för en karriärman i den generationen att klämma ur sig”

– Det är ju rätt enkelt att vara hemma numera, till skillnad från när Lagercrantz´ barn var små. Då fanns inte föräldrapenning. Det är ju rätt enkelt att få föräldrapenningen att räcka i åtminstone två år, åtminstone om man är en karriärman i din generation, Svend.

”För allt tal om kvalitetstid med barnen handlar ju bara om det. Man vill ha kramarna, men inte gnället”.

– Kan kvalitetstid vara annat än glatt, kramigt umgänge? Kan kvalitetstid eventuellt också vara långa nattliga resonemang, glädjen i att upptäcka något nytt tillsammans? Kan kvalitetstid faktiskt vara bråk som leder fram till helt oanade lösningar? Kan kvalitetstid rentav vara att som vuxen känna sig trygg i att kunna vända ett gnälligt barn?

”Men min son är faktiskt inte allt för mig. Och jag kan definitivt inte vara allt för honom”.

– Printa ut den där fina slutklämmen och sätt på väggen hemma. Rabbla den som ett mantra. Känn dig lyckad.

Svend. Du har ju bara nosat på din son. Överväg att gå hem igen i ytterligare minst ett halvår. Då kommer du ner på djupet i hemmatillvaron. Då ska du få se vad kvalitetstid verkligen är. Sen vill du aldrig gå till jobbet mer.


Anna Teljfors & C:o

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

8 thoughts on “Svend och hans son är trötta på varandra

  1. Hej Anna!Roligt att du uppmärksammar min artikel. Jag känner igen nästan alla de positiva saker du tar upp i ditt inlägg, och skulle kunna göra min egen långa lista över fantastiska saker som jag och min son varit med om det senaste halvåret. Man kan gilla den politiska slutsatsen av det, men även helt bortsett från det, känns det fantastiskt att han just nu lär vara övertygad om att det naturliga här i världen är att pappan är hemma.Däremot tror jag att vi småbarnsföräldrar måste bli bättre på att erkänna att det finns ett liv vid sidan om föräldraskapet. Även vi, i varje fall jag själv och de flesta småbarnsföräldrar jag pratat med, behöver stimulans på fler sätt än i umgänget med våra barn eller för all del med andra småbarnsföräldrar. De flesta av oss har ju liv som vi gillar innan vi blir föräldrar, det kan handla om jobb eller om vänner som inte har små barn. Att ge upp det, även om det kanske bara handlar om en begränsad period, tror jag är dåligt och gör oss till sämre föräldrar. Om vi däremot enklare kunde kombinera exempelvis föräldraledighet med jobb tror jag att vi skulle komma att uppskatta både det roliga och det långtråkiga med att vara hemma mer. Varför inte vara hemma varannan dag eller varannan vecka med barnet, i stället för sex månader var? Ur ett sådant perspektiv och med insikten om att även små barn behöver stimulans från andra än sina föräldrar, inte minst andra barn, framstår idén om en förlängd föräldraledighet som ganska korkad. Även ur ett jämställdhetsperspektiv framstår det som en dålig idé. För även med fler pappamånader kommer det ju i de allra flesta fall vara mammorna som tar ut merparten av tiden. Bättre då att dela månaderna 50/50.Svend

  2. Hej Svend, jag har läst din och Anna Teljfors dialog med stort intresse. Jag tycker att det är intressant att du ser arbete som en mycket mer självklar del av livet än barn, men det kanske beror på att du hade jobbat länge innan du blev pappa. Du skriver att det vore bättre att vara hemma varannan dag eller varannan vecka med barnet, i stället för sex månader i sträck. Föreställ dig att du är chef och ska nyanställa någon till ett viktigt jobb. Du berättar att de första sex månaderna är viktiga och att h*n kommer att få lära sig mycket om er arbetsplats under den tiden. Om h*n då svarar: ”Fint, men jag kan bara komma varannan vecka, för jag vill inte tröttna direkt på det här jobbet och tycka att det är tråkigt” – skulle du tycka att det verkade vara en lämplig person? Att det vore en genomtänkt idé?

  3. jag förstår verkligen inte jämförelsen med arbetslivet. Om mamman och pappan delar lika från det att barnet är ganska litet, och är hemma varannan vecka eller varannan dag, är det väl jättebra. Både för barnet som får en nära relation till sina båda sina föräldrar och för föräldrarna som får möjlighet atthämta energi och stimulans utifrån.

  4. Lisa says:

    Jag blir hemskt nyfiken på hur stor del av pappaledigheten era män tagit. Svend vill inte ha mindre tid med sitt barn, han vill bara fördela sina 50% av föräldraledigheten på ett annat sätt för att vara en bättre pappa.De flesta jag känner tycker att det är både underbart och tråkigt att vara hemma med barn. Vad är det för fel med att vilja ha en ökad flexibilitet? Varken arbete eller föräldraskap får bli till religion. Det finns inte ett enda sätt att vara en bra förälder.

  5. Anna Teljfors says:

    Lisa: min man var arbetslös när vi fick första barnet, så vi var båda hemma mest i början. Sen var jag hemma mest (ettan började förskola när hon var tre år och hade då en ettårig lillasyster). Med andra barnet var pappan inte hemma på heltid förrän efter något år (hon började så smått i förskola redan vid 1½). Nu har han varit hemma under sommaren med ett barn i taget eller båda på en gång.Han ångrar att han skrev över så många dagar på mig. Det var dock det mest ekonomiskt smarta just då (det är ju den med högst SGI som borde vara hemma jämt :-) ) Svend: Jag tror också att en växelvis lösning kan berika, om man verkligen kan vara närvarande i det man gör för tillfället. Förra sommaren delade min man och jag på arbetsveckorna. Det var bra! Vi var väldigt energiska i både våra yrken och i livet hemma. Däremot tror jag inte på att försöka jobba medan man har bebisen/barnet med sig, sådär som alla verkar göra på tidningen MAMA. Det gör i alla fall mig väldigt splittrad. En mamma med mobilsnäcka i örat blir lika dålig som en anställd som bara tittar på bilder på barnen under arbetstid.

  6. lisa says:

    Lisa: Alltså anser/ansåg ni att pengar var viktigare än att man delar lika på ansvaret och att pappan får en lika nära relation med sitt barn som mamman? Din man såg alltså på sätt och vis också jobbet som en mer självklar del av livet än att ha barn.ELLER. Så kan man (som jag gör) egentligen tolka det så att varje par bör få sköta sin föräldraledighet som de vill och prioritera trygg ekonomi eller stimulans utifrån utan att andra kommer med pekpinnar. Svend kanske är mer närvarande både på jobbet och med sitt barn om han får göra det på sitt sätt. Din man kanske var en bättre pappa (eller ert barn kanske hade bättre föräldrar i alla fall) för att ni hade bättre ekonomi och din man behövde kompensera efter att ha varit arbetslös. Vad vet jag? Jag tycker det är bra och modigt att många erkänner att de tycker att det är skittrist att vara hemma med barn. (Isynnerhet när de inte tar det som ursäkt för att strunta i att vara det.) Det är så nya lösningar uppstår.Däremot tycker jag att det är lite småjobbigt när andra talar om för folk hur det är rätt att känna.

  7. Lisa, du undrar hur stor del av pappaledigheten mina barns pappa tog. Han har aldrig tagit ut några föräldradagar, han var bara hemma så mycket som möjligt. Eftersom han också är frilans och konsult har det blivit betydligt mer tid hemma än de flesta pappor jag känner har haft. Både när barnen var bebisar och när de blev stora. Varför undrar du?Sen skriver du att ”varken arbete eller föräldraskap får bli till religion. Det finns inte ett enda sätt att vara en bra förälder.”Jag håller med dig om att det finns typ en miljon olika sätt att vara en bra förälder. Problemet idag, som jag ser det, är trenden att se barn som just tråkiga, som hinder, som något man ska klara av mellan den fria ungdomen (som slutar vid 30 typ) och Det Viktiga Arbetet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *