En ska bort – den ohyggliga sanningen

Sanningens ögonblick (stackars lilla sanningen som bara får ett ögonblick) närmar sig, och här kommer svaren i ”en ska bort-tävlingen”.

• Det är sant att jag blev utnämnd till Årets författare 1995. I Nacka, om ni undrar varför ni inte hittade mig på Nobelprislistan. Jag hade precis gett ut min första bok – Ärtan – och fick ett brev från Nacka stadsbibliotek, som utnämnde mig och bjöd in mig till en signering i Nacka Forum.

Jag gick dit i en sorts trance – nervös och darrig förväntade jag mig en röd matta, en ljusshow, kamerablixtar, jag vet inte vad …

Årets författaresigning my first book

När jag kom dit hittade jag först inte ens själva bokbordet, men där fanns iallafall ett blädderblock med mitt namn på, och så titeln Årets författare i typ världens minsta bokstäver. På bilden signerar jag en bok, det är en god vän som förbarmar sig över mig och köper ett ex (fast hon redan hade ett hemma).

• Det är sant att jag har skakat hand med Fidel Castro. Jag var 14 år och hade följt med min mamma på en jobbresa till Kuba. 1977 var Kubas gränser fortfarande stängda för turister, men vi var där i sex veckor, det var otroligt spännande och omtumlande.

in cuba

Fidel höll ett tal på en kongress i Havanna och efteråt strömmade publiken fram för att få skaka hand med sin store ledare. Jag råkade flyta med i strömmen och fick min tass skakad, samt ett leende från den skäggige farbrorn.

• Det är sant att jag står under beskydd av Fantomens goda märke. Det här är det enda jag är riktigt stolt över, vilket bevisar vilken otrolig nörd jag är. Min pappa kände Lee Falk, han som hittade på och tecknade Fantomen, och fick märket av honom en gång i tidernas begynnelse. Sen gav han det till mig. Till alla skeptiker därute: Fantomen finns visst, och det här är minsann inget låtsasmärke från Parken Zoo! Fnys!

• Det är LJUG att jag har hittat på ett ord som kom med i SAOL. Jag önskar verkligen att det skulle vara sant, men nix. Visserligen har jag inte ens försökt – jag har faktiskt ett ord som jag gillar: cyklonad. Alltså en promenad fast på cykel – man skulle kunna säga cykeltur men det låter så gammaldags, ”kom så tar vi en cykeltur”, det låter typ ”snör på dig knätofsarna så tar vi en svängom”.

• Det är dessvärre sant att jag har ägt en signerad Beatlesskiva och gett bort den för en kyss. Men vänta, innan ni börjar kasta sten måste ni höra hela historien, den blir bara värre så ni kanske vill hitta större stenar.

Vita skivan. Bilden lånad från MTM Global

Det var Vita albumet och det var min mammas skiva. Det var bilderna inuti som var signerade.

Jag har ingen aning om hur, var eller när hon fått den, jag vet bara att hon såg Beatles live i Paris en gång. Jag är uppväxt med dem, det var liksom vardagsmusiken. Vi hade alla skivorna, det var inget märkvärdigt, det hade säkert ni med.

Hursomhelst var jag fjorton år. Ni vet hur man är när man är fjorton? Dum i huvudet och så? (Jag syftar nu inte på dagens fjortisar, som är mycket högre utvecklade än vi var.)

Och jag var jättekär i en kille i klassen. Han blev helt intresserad när han fick höra att jag hade Vita albumet och ville låna den, vilket han självklart fick. (Jag tyckte på något vis att alla min mammas saker också var mina, iallafall hennes snygga kläder och bra böcker och skivor.)

fjortis med skrivmaskin och James Dean
Så här såg jag ut 1977.

För att göra historien barmhärtigt kort: han bad så rart att få behålla skivan och jag, min totala nöt, inbillade mig att vi skulle bli ihop om jag sa ja. Som tack fick jag visserligen en puss, fast jag hade hoppats på något betydligt smaskigare.

That’s it. Jag gav bort skivan, som inte ens var min, mot en kyss, som jag inte ens fick. Sorgligt men sant.

– – – – – – – – – – –

”Det här är ju bara en skryttävling!” utbrast ett av barnen som läste över min axel igår när jag satt och gissade. Men jag tycker att det nästan är tvärtom – dels för att det är så många som har varit med om konstiga/intressanta saker, och dels för att det så ofta beror på slump eller omständigheter, snarare än skills.

Och vad många roliga nya bloggar jag hittade under tiden! Jag har svarat på minst följande ställen: hos RS, Stein, Lotten, President, Lady Stalker, Salt, Pumans dotter, Flinn, Anne-Maj, Bim, Sassa, Ica, Stationsvakt, Annika Bryn, Sara, Olle, Maria, Solusfemina, Bästisgrannen, Ulrika, Walentine och hos Kicki, Emi och Saom.

Och vinnaren vinnarna blev: Christina och Christina! Hon var faktiskt den enda som gissade rätt, om jag inte har missat någon. Ledsen att jag läste fel, det var faktiskt Christina som var den första rätta vinnaren, den andra Christina var den andra. Men båda vann!

Men jag lovade ju ut tre böcker så jag använde Lottens patenterade plommonstopsmetod (fast i en sjömanshatt) och drog ytterligare två lyckosar: Olle och Susanne. Grattis! Maila mig en postadress så skickar jag boken, med tillägnan om så önskas!

25 thoughts on “En ska bort – den ohyggliga sanningen

  1. Visst är det kul att läsa om så många roliga, dråpliga, läskiga och konstiga saker folk har varit med om! Och kul att hitta nya trevliga bloggar också. Hit kommer jag fler gånger.

  2. Christina – du har rätt, jag måste ha varit helt förvirrad när jag läste svaren! Ni vann båda två, det är rättat nu. Jag skickar en bok om du mailar din adress till anna punkt toss at gmail punkt com!

    Johnny, jag är väl lite för ung för det ännu?

    Lotten, tack för korr, det är fixat nu.

    Steinar, tack för en bra idé! Jag kan ju alltid fråga …

    PD, kul att du gillade den! Gillandet är ömsesidigt :9

  3. Har svårt att smälta det där med skivan, fast jag aldrig hörde Beatles som barn eller en kunde låna mina föräldrars LP-skivor. Dock har jag på äldre dagar inhandlat Abbey Road på cd.

  4. Men WOW!!! YIPPEEEEE! HERREGUUUUD! Jag vinner ju aldrig :) Tack och bock för omnämnadet på denna eminenta blogg!! Jag säger som du … det var en jättekul blogg-händelse som förgyllde min helg och som gjorde att jag hittade in till massor med trevliga människor! Stor kram!

  5. Fina meriter. Lee Falk är en av de största. Han är väl främst känd för att ha skrivit sina serier medan andra tecknat men i den absoluta början ritade han väl Mandrake.

  6. Natte, förlåt att jag har orsakat dig smärta! En högst egendomlig sak, som kanske kan vara till tröst, är att jag just igår öppnade en låda som jag inte tittat i på över 20 år och däri fann en av bilderna, den på John Lennon. Visserligen inte signerad (kanske var det själva skivan ändå? måste fråga min mamma) och visserligen trasig i kanterna, men iallafall. Lite bättre väl?

  7. hmm… lite bättre, definitivt, men ditt ödesdigra misstag måste tyvärr fortfarande klassas som oförlåtligt… Rama in bilden och ge den _inte_ till någon tonårsdotter!

  8. Min tonårsdotter ber att få hälsa att de minsann inte är lika puckade som jag var i deras ålder (troligen ganska sant). DE skulle minsann aldrig, och så vidare.

  9. Jag har nu försökt förtränga detta med Beatlesskivan i en hel dag. Och vad händer? En tjej jag knappt känner mejlar mig om att hon har hört talas om någon som gav bort sin Beatlesskiva, för det hade hennes brorsa läst i en blogg …

    Men nu till pudelns kärna. Vad är bäst?

    1) att ha en Beatlesskiva med signerade bilder
    2) att ha en suverän historia att berätta och blogga om i all evighet amen?

    Trots att jag är helt chockad och tycker mycket om Beatles, hade jag gått på nr 2!

  10. Har lyckats anta utmaningen nu.
    Sent ska syndaren vakna och somna.

    Jag var så säker på att du uppfunnit ett nytt ord.
    Visst måste det väl vara så att dagens fjortonåringar måste vara så mycket smartare, nu när det finns internet och så mycket information om allt..

  11. JAAAA! Du har kvar den signerade bilden! Det betyder att:
    – Det inte var så illa
    – Vi som gissade på femman bara hade småfel

    Jag är lite långsam, men jag tänkte allt anta utmaningen så småningom. Visst blir man lite blek om nosen när man ska hitta fyra egna sanningar efter att ha läst din härliga lista, men sådant har aldrig stoppat mig förr. Först ska jag bara hinna med lite blöjbyten och grötkok. Och leksaksstädning. Och baka ettårstårta. Ock, ock, ock.

  12. nikki says:

    OMG! I became nauseated when I read you gave away the SIGNED WHITE ALBUM! Wasn’t even my album and I wanted to cry. :- Ugh! Did you get in trouble for it? I was the same way as a teenager. A ”bit” selfish and irresponsible and thought that all my mother’s possessions were mine as well.
    But,…what can we do? No use crying over spilled milk and learn from our mistakes. :-)
    Hej svejs i lingonskogen! lol

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *