Kvällstidning anställde mopsig 15-åring

Förr i tiden kunde man faktiskt få jobb på arbetsförmedlingen. Mina tonåringar tror mig knappt när jag berättar det:

Det började med att jag och min bästa kompis gick in på Arbetsförmedlingen 1978. Vi hade gått ut nian samma år, med riktigt usla betyg på grund av ointresse och skolk. Jag tror jag hade 2,3 i snitt, eller nåt sånt.

sokande ungdomar

Arbetsförmedlaren var en blyg liten man med mustasch som hette Bo.
(Alla hade mustasch på den tiden.)

– Jag vill bli journalist, meddelade jag.
– Jaha, då blir det klart om lördag, sa den lille arbetsförmedlaren.

Om lördag (eller iallafall fyra dagar senare) ringde den lille arbetsförmedlaren och sa att han hade ett jobb åt mig, som frilansreporter på Nynäshamnsposten. Jag skulle vara på tidningen på heltid men få betalt per artikel: 75 kronor per knäck.

Hej! Jag har flätor.

På Nynäsposten var alla jättesnälla. Man fick skriva hur långsamt man ville. Jag hade hand om den hippa och ungdomliga avdelningen ”Ung nu nu NU”.

Ung nu nu NU

Jag skrev om skateboarding (”den nya flugan”), det lokala bandet Trance och ungdomsarbetslösheten. En gång fick jag intervjua en tjej som hette Eva Dahlgren, som var ett par år äldre än jag och som tydligen hade spelat in en skiva.

Intervju med Eva Dahlgren 1979

När jag slutade på NP efter ett halvår klistrade jag in alla mina Ung nu nu NU-artiklar i en pärm och gick upp till alla stadens stora tidningsredaktioner. DN, Svenskan, Aftonbladet och Expressen. Jag slängde fram pärmen och sa: Om ni gillar det så kanske jag kan börja jobba här. Tänk på saken, jag hör av mig.

Aftonbladet nappade faktiskt. Så här i efterhand tänker jag på att de måste ha blivit hypnotiserade av min overkliga kaxighet – det lär inte ha varit artiklarna i pärmen, för de var så töntiga så jag rodnar ända ner till tårna när jag läser dem idag.

Aftonbladet UNGJag fick ett halvårs-vik på UNG-redaktionen som då bestod av Stina Dabrowski, Lasse Hallgren och några till. Jörgen Widsell var chef och man fick inte skriva hur långsamt man ville.

Ett av mina första jobb var att skriva om knappar. Och vara knappmodell. Mina barn skrattar så att de ylar och rullar runt på golvet när de ser den här bilden.

Anna med knappar

En annan dag fick jag intervjua en äldre kille som hette Magnus Uggla och som tydligen hade gjort några skivor.

Intervju med Magnus Uggla 1979

(Verkar det som om jag var en självupptagen tonåring med noll koll? Nämen?!)

Det finns fler bilder på min flickr-sida från AB/Ung för den som gillar 70-talet, bland annat en sida med Sven Melander och en annan sida med radannonser.

Sen kom jag in på Norra Latins gymnasium på en reservplats och gick där i några år. Och sen blev jag förälder och frilansjournalist.

Pärmen med mina artiklar blev kvar på Aftonbladet, men min mamma hade sparat alla tidningar som jag hade skrivit i så jag kunde klistra in dem igen. Hon gav mig en av sina gamla pärmar, med några av hennes gamla klipp från 1948 när hon var ung lokalreporter på Motala Tidning.

1948 i Motala

Under rubriken Torgrond i Motala får man bland annat veta att det var ”inga småslantar som cirkulerade ty priserna voro ganska höga, åtminstone beträffande bären. Hallonen voro sällsynta och betingade ett pris av 1:50 kr. litern.”

Som sagt, förr i tiden!

Andra bloggar om: , , , , ,

20 thoughts on “Kvällstidning anställde mopsig 15-åring

  1. Åh, Anna, det här är ljuvlig läsning. Måtte fler bloggare hänga på trenden som heter ”nu ska jag berätta om när jag var ung” — gärna med piffig kvällstidningsrubrik.

    Sedan samlar man alla inlägg i en bok och ger ut den och så läser alla ungdomar av idag alla upplyftande texter och så får alla sina önskejobb på studs och så blir jorden grön igen och luften så fräsch … jasså inte?

    Hm. Jag har ännu inte kommit på en enda god affärsidé.

  2. Tack Lotten, du kan vara näste man till retrobloggning – jag känner att det finns en lucka mellan -79 och nu som du inte öppnat än :)

    Johnny & Helena: det var bara en strategi, som i ”anfall är bästa försvar”. Men visst såg det tufft ut!

  3. Ilva, jag ska se vad jag kan gräva fram ur kartongerna.

    Tack för glada kommentarer alla! 70-talet verkar ha en uppiggande effekt på folk :)

  4. Elza says:

    Så himla kul att läsa! Och att se gamla bilder på dig. Jag har ju lärt känna dig nyligen men tycker att jag ser mycket av Anna idag i Anna då. Och min mamma är också från Motala…

  5. Hej Elza, kul att du hittade till det här gamla stället :) Min mamma är född 25, om de är ungefär jämngamla känner de säkert till varandra.

  6. Fantastiskt. Själv började jag min journalistkarriär under bylinen Uteligan på Arbetet Nyheterna i Göteborg. Det borde jag blogga om någon gång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *