annaxt
Alex åker tillbaka till torpet, för första gången efter sin pappas död för fem år sedan. Minnena överväldigar honom och han vänder hem igen, med insikten om att det kanske är dags att släppa fram sorgen. Om han vågar, utan att drunkna i den.
Han bestämmer sig för att ta itu med sina innehållna känslor. Han börjar gå i terapi, han skriver en bok. Och han minns. Det finns tusentals minnen, för pappa Allan var en person som tog stor plats i sina barns liv. Nästan för stor.
Alex målar en oerhört tydlig bild av Allan. När jag läser boken känns han så nära att jag nästan kan ta på honom, höra hans röst. I mina ögon framstår Allan som en romantisk, sentimental, stark, svag, begåvad och komplicerad människa. Och Alex verkar beundra honom gränslöst. Romantiskt. Sentimentalt.
Kanske är det bara ett berättargrepp. Hur som helst är det bra. Det är lättläst, flytande, blir aldrig tråkigt eller jolmigt. Trots den översvallande ömhet Alex känner för sin pappa och trots de ibland rent idylliska beskrivningarna av familjelivet har han alltid en fot utanför bilden, fast så diskret att man knappt tänker på det. Han väjer inte heller för att beskriva det svåra: utbrotten, missbruket, grälen och oron. Men han har förlåtit sin pappa för allt.
Jag försökte hålla min bild av Alex Schulman utanför läsningen, men det var inte helt lätt. Han är en så påtaglig person, och har väckt många olika känslor hos mig långt innan jag läste boken. Jag har visserligen inte läst någon av hans tidigare, beryktat elaka bloggar, men när jag följer bloggen om livet som pappa till lilla Charlie Schulman pendlar jag mellan hopp och förtvivlan. Han är briljant, rolig och känslig ena stunden, och stockdum nästa. Och alltid lite lurig. Men det försöker jag bortse från när jag läser ”Skynda att älska”, jag vill gärna tro att den är uppriktig och rak.
Läs den för all del, om du inte gjort det redan – den har sålt i minst 80 000 ex, så jag kanske predikar för de redan frälsta. Det är en mycket fin och rörande skildring av kärlek, tvivel och sorg.
Här är en intressant recension av boken, och intervju med Alex Schulman, i Norrköpings Tidningar.