Bildligt talat

Tydligen finns det bildmänniskor och textmänniskor, precis som det finns hundmänniskor och kattmänniskor (och nu önskar jag att jag vore en riktig bildmänniska så att jag kunde teckna en bild av ett torg där det vimlar av hundmänniskor och textmänniskor och kattmänniskor och bildmänniskor och kanske några tomatmänniskor och en sång- och dansman, men det kan jag tyvärr inte så ni får teckna den bilden för era inre ögon istället). Om jag har förstått det hela rätt så behöver man inte vara lysande begåvad på att teckna eller fotografera för att vara bildmänniska, det räcker med att man verkligen tycker om bilder, så jag räknar mig som både och*.

men jag önskar att jag hade gått Åke Strömmers kurs!

så skulle jag inte behöva ha så många förklarande pilar

Min bildkärlek omfattar både andras och egna bilder. Jag plåtar med en systemkamera och två mobilkameror, och laddar upp foton och diskuterar dem med andra.

Och nu kommer jag äntligen till saken: jag läste en artikel om hur min favoritfotosida Flickr har överlevt sig själv och hotas av nyare tjänster som Instagram och Pinterest.
Den var intressant och fick mig att börja Instagramma, fast jag hade vägrat förut för att det verkade så dumt att bara ta fyrkantiga bilder med konstiga filter. Men det är förstås jätteroligt! Framförallt för att det går så lätt att få upp bilderna online. Man tar en bild med mobilen, väljer att dela den med Instagram, skriver lite taggar och skickar upp den. Klart! Och det finns förstås ett Instagram-community som tittar på varandras bilder och gillar och kommenterar. Det är väldigt prestigelöst och sympatiskt, och de allra flesta bilderna är inte särskilt bra. Det går att titta från datorn också, från till exempel Webstagram.

mmm tårta

roligt på regementet

mmm glass

Instagram är perfekt för den sortens bilder som jag ofta tvekar att lägga upp publikt på Flickr, eftersom de inte känns tillräckligt intressanta. Typ de här, foton som bara är lite roliga eller fina men som uttrycker ögonblicket, som en statusrad på fejjan. Och precis som på Facebook får jag kommentarer och gillanden ibland, ibland inte.

Men Flickr! Det är så mycket mer. Jag lägger upp i stort sett alla mina foton där eftersom jag vill ha alla bilder på en plats, men jag väljer bara att visa vissa publikt. Man kan välja att visa privat, för familj, för vänner, publikt. Man kan skicka länken till en privat bild till någon som man vill visa den för, och ta bort den rättigheten när som helst.

Flickr har ett community som är extremt intresserade av just fotografering. Många Flickrare är yrkesfotografer eller bara extremt begåvade, men det finns ännu fler som bara gillar att plåta och kanske har ett bra öga för detaljer. Om man vill ha synpunkter på sina bilder är det bara att posta dem i någon kritik-grupp så får man hur många kommentarer som helst. Jag gör sällan det, dels för att jag inte har tid, dels för att jag redan har många bra Flickr-vänner som får se mina ”vänner”-markerade foton och som kommenterar på dem. Men grupperna är roliga av många andra anledningar. Man kan posta alla sina gatukonstbilder i olika gatukonstgrupper till exempel, eller man kan ladda upp alla sina bilder med något rött i i en av de röda grupperna, eller trevliga bilder i en trevligbildgrupp eller, ja, ni fattar.

Ta Catacorner-gruppen till exempel, där man bara får ladda upp bilder som har en diagonal linje tvärs över, och där varannan bild måste gå från vänster till höger och varannan från höger till vänster.

Är det inte helt underbart? Jo det är det!

Sen skulle jag säga nånting om Pinterest, men mja, det är ganska tråkigt faktiskt. Eller det är många bra och roliga bilder, men man blir liksom översvämmad av designbilder och det hela känns ganska opersonligt.

Det finns många fler bildställen. Photobucket, ImageShack och 500px till exempel. Men dem har jag inte testat. Har ni? Och förstås DeviantArt, men det är mer för tecknare tror jag.

Här finns jag på Flickr, på Instagram/Webstagram och på Pinterest. Ses där, bildmänniskor!