Tänk på ett kort

En solig höstdag 1986 cyklade jag på en grusväg med en sovande treåring i barnstol bakpå hojen. Jag grubblade på hur vi skulle få pengarna att räcka till resten av månaden. Tänkte att vi måste budgetera för att få elementen fixade inför vintern, vi bodde i en gammalt trähus och hade stora problem med kalla, läckande element. Får inte glömma att ringa rörmokaren, tänkte jag och gjorde en mental anteckning: OBS! Ring rörmokaren! Vi hade kommit fram till vägkorsningen där man svängde vänster till affären och jag började fundera på vad jag skulle handla, när treåringen säger med sömnig röst: ”Mamma, vad är rörmokaren?”

Var det telepati, tankeöverföring? Hade jag tänkt så intensivt på ordet ”rörmokaren” så att treåringen hade uppfattat det i sömnen? Eller var det bara en tillfällighet, visserligen helt osannolik?

Fram till den dagen hade jag aldrig tänkt mig att telepati kunde innebära överföring av enstaka ord. Jag har snarare uppfattat det som ganska naturligt att människor som står varandra väldigt nära lätt kan uppfatta vad den andra tänker på, om det inte är för mycket brus i omgivningen. Det finns många signaler som vi läser av helt omedvetet (hur vi rör huvudet, kroppen, olika muskler i ansiktet, ögonen, blinkningar, vad vi doftar, hur vi andas, vad vi gör för ljud etc) och vi rör oss ofta i samma sfär, vi vet ungefär samma saker som den andra vet. Jag har upplevt den sortens tankeöverföring många gånger, särskilt med min mamma och mina barn: att man kommer in i rummet och känner på sig vad den andra tänker på, att man börjar prata om samma sak samtidigt, att man ringer varandra samtidigt och så vidare. Egentligen är det inte särskilt konstigt alls.

Hur som helst har jag alltid varit fascinerad av telepati (som du vet om du läste bloggen i tisdags), och när jag läste en annons i DN i januari 2006 om att delta i ett telepatiskt experiment hos parapsykologerna i Frescati anmälde jag mig och yngsta dottern. Forskaren som ledde försöket hade efterlyst försökspersoner med biologiska eller känslomässiga band (som exempelvis att vara sambo, syskon eller förälder-barn).

Experimentet, som jag skrev om efteråt, gick till så att vi fick sitta i olika rum med dubbla bunkerdörrar stängda mellan oss. Jag var sändare och dottern mottagare. Jag fick titta på en datorskärm där tio ganska otäcka bilder varvades slumpmässigt med en blank bild. Varje bild visades i 30 sekunder med 15 sekunders paus mellan bilderna. Dottern satt i det andra rummet med mätare tejpade på fingertopparna för att se om hon blev mer berörd när jag såg de otäcka bilderna. Det elektriska hudmotståndet (electrodermal activity, EDA) påverkas om man blir berörd (det psykologer kallar arousal). Mottagarens EDA ska vara högre när sändaren ser på negativa bilder än när ingen bild visas, om den här sortens telepatiska överföring fungerar. Egentligen skulle man turas om att sända och ta emot, men eftersom dottern bara var tretton och i yngsta laget för att se bilderna fick det räcka med att jag var sändare.

Om du känner igen dessa bilder beror det antingen på 1) att du läste bloggen i tisdags, 2) att du är tankeläsare eller 3) både och

I testresultaten, som kom först ett och ett halvt år senare, stod det att det varken kunde bevisas eller motbevisas att dottern och jag hade förmåga till telepatisk kontakt. Ett utdrag:

”Era individuella värden med EDA, det elektriska hudmotståndet: De faktorer som mättes var två statistiska begrepp, nivån på motståndet, samt hur mycket motståndet varierade, sk standardavvikelse (man tror att motståndet varierar mera när sändaren ser på starka bilder, resp. att nivån ligger lite högre på starka bilder). I min studie mätte jag båda, och använde standardavvikelsen som huvudmått. Värdena bearbetas i flera steg, vilket jag beskriver i uppsatsen. Det blev fyra genomsnittsvärden per experiment, medelvärde för neutrala resp. negativa bilder (Zneumed resp. Znegmed, Z står för en statistisk bearbetning), och standardavvikelse (sdev förkortat på engelska) per neutrala bilder resp. negativa bilder (Zneusdev resp. Znegsdev). Znegmed blev i ert första experiment -.4029, zneumed blev samma värde men positivt, znegsdev blev 0.30860, zneusdev blev samma värde men negativt.”

Jag tror att det går att undersöka telepatisk kontakt på mycket bättre sätt, och att man har fastnat lite i det gamla ”kort med olika mönster”-spåret. Som sagt tror jag att tankeöverföring handlar mest om subliminal perception, alltså omedveten varseblivning eller intryck som sinnesorganen uppfattar men som inte medvetandet registrerar, eftersom stimulit är under de sensoriska trösklarna. Man läser av en person utan att tänka på det, och ju bättre man känner den personen, desto lättare går det. Om det dessutom inte finns något som stör runt omkring, som information, stress, buller, så uppfattar man det ännu lättare.

Inga konstigheter alltså. Tänk nu på nånting riktigt intensivt i kommentarerna här nedan, så ska vi se om jag kan läsa det!