I valet och kvalet

Idag ska jag rösta i EU-valet, fast det känns mer som EU-kvalet. Det är så mycket som jag känner mig kluven till: själva EU, till att börja med. Jag ville inte att vi skulle gå med i EU från början och jag tycker fortfarande att nackdelarna överväger. Att överhuvudtaget rösta är inte heller självklart för mig: jag är i själ och hjärta utomparlamentariker och tror att mycket av det vi uppfattar som medbestämmande, demokrati och valfrihet bara är fluff och att vi i själva verket har ytterst lite att säga till om utöver valfriheten att välja mellan olika varumärken.

För många jag känner är det ett okomplicerat beslut att rösta i EU-val och riksdagsval. ”Du har möjligheten att göra din röst hörd”, ”se dig själv som droppen som urholkar stenen eller till och med strået som kan knäcka kamelens rygg”, ”om du inte röstar ger du din röst åt de högerextrema” är några av deras argument för att använda sitt röstkort.

Jag väger deras ord på guldvåg: i den andra vågskålen ligger den legitimitet jag ger EU-parlamentet med min röst, risken att jag medverkar till hårdare flyktingpolitik och skumma handelsavtal. I rösta-skålen lägger jag de förändringar jag kan medverka till genom att rösta in människor och grupper som verkligen gör skillnad och förbättring: som Miljöpartiets Isabella Lövin, som har drivit igenom stenhårda reformer mot utfiskningen av Östersjön; som Feministiskt Initiativ som kommer att slåss mot patriarkala strukturer och ökande militarisering, som Vänsterns Malin Björk som vill montera ner EU inifrån. Risken att ge SD och de högerextrema extra utrymme spelar också in.

Så jag går och röstar. Jag har faktiskt inte bestämt mig ännu exakt vem som får min röst, det kanske blir klart först när jag står i vallokalen. Men jag rapporterar här sen.