Jag har äntligen gjort det – suttit halva natten och scannat in bilder från kartongen märkt ”Släkten”, och sen en till halv natt till att lägga upp dem i ett flickr-album och skriva lite släkthistoria. Är det ett ålderstecken? Eller bara vanligt slöseri med skönhetssömn?
Här är de iallafall: snälla morfar, kantorn från Gotland, teatersläkten, vackra okända farmor och den otåliga. Samt en massa andra. Och det kommer fler – jag har bara skummat det översta skiktet av kartongen. Det blir nog väldigt lite sömn framöver.
Andra bloggar om: släkten, släktforskning, fotoalbum, genpool
Man skulle ju kunna tycka att jag borde vara nöjd med att sitta och sucka över egna släktbilder — men detta tycker jag är hur intressant som helst!
Nu har jag kollat alla bilder — den okända familjen skulle jag kunna titta på i en evighet!
De bilder jag har på mina släktingar är inte på långa vägar av lika hög kvalitet. (Eller målade av Carl Larsson.) Och alla i Norrland hade mycket, mycket fler och större mustascher!
Då har du inte en mamma med samlarmani (men dina barn har det ;-)
Det finns som sagt kartonegr och kartonger och kartonger … jag kommer aldrig att orka ta reda på allt. Men det är roligt att skrapa i kanten!
Kan man få se de där mustascherna nånstans? Undrar varför det var mer mustascher i Norrland – kanske närheten till Ryssland spelade in?
Det är fantastiskt!
Jag har hittat gamla kärlkesbrev från 1930-talet, också häftigt!
Åhh … det låter superromantiskt. Kan man få kika lite över axeln?
trackback: Liknande