annaxt
Nu har jag bestämt mig för att beskriva vissa av mina drömmar här. Så kortfattat och målande som möjligt, eftersom det egentligen är rena sömnpillret att lyssna på andras drömmar. (Tänk den dag i framtiden då man kan spela upp drömmen som ett hologram för familj och vänner! Som gamla tiders super8-visningar fast lite flummigare.) Först tänkte jag starta en kollektiv drömblogg, som Stockholmsbloggen fast för drömmar, men det får blir ett framtida projekt om ingen annan gör det först.
Nåväl, detta utspelade sig i min överhettade hjärna i natt:
Vi stod och tittade på trafiken på Roslagsgatan – två män blev förbannade på en slarvig bilförare och lyfte upp hela bilen och la den på sidan. Jag tyckte först att det såg lustigt ut men upptäckte sen att det fanns en bebis i en bilstol den omkullvälta bilen. Jag gick fram till de två männen, grep en av dem i kragen och skällde ut honom efter noter.
Mannen, som var Tomas von Brömssen, hörde stillatigande på min ilskna uppläxning, men hans ögon svartnade. När jag släppte taget om hans jacka gick han in på Systembolaget, och till min fasa såg jag att han tog en stor flaska vodka från en hylla, slog sönder den och stack ett litet barn med. Sedan slog han ner flaskor från alla hyllor och rånade butiken.
Jag sprang in i butiken men var tvungen att hålla mig gömd för att bärsärk-Brömssen inte skulle få syn på mig. Just när väggen jag gömde mig bakom blev genomskinlig vaknade jag.
Andra bloggar om: drömmar, beskäftighet, raseri, tomas von brömssen
Mysko. Brutalt.
Jag håller med om att andras drömmar är uuuurtrista. ”Å sen kom han dit, å sen var de blåa — kan du fatta, blåa — och sen plötsligt var jag i ett annat rum å sen kom ett monster å så vaknade jag!”
Men nu måste vi ju faktiskt fundera lite. Bärsärk-Brömssen kanske i dina drömmar får sota för den konstiga Bellmanversionen vi serverades?
Åh, vad jag är otydlig. Serverades i tv, alltså. I våras. Inte här, nyss.
Tack för klargörandet Lotten, jag var på vippen att bli förnärmad där nyss, efter allt mitt slit med att få TvB bindgalen med flaska.
Tack även för tolkningen – men jag tror inte det, eftersom jag inte såg Bellman på tv. Om jag inte är ett omedvetet kollektivt kärl för tv-kritik förstås, det kan ju tänkas. Vi ska ju alla fylla någon funktion.
Jag tror att du behöver promenera mera, meditera, spankulera, analysera med mera, för att garantera en era av god sömn…*kram*