annaxtIgår skulle jag förklara för en amerikan och en norrman hur vi svenskar firar midsommar (norrmännen har helt andra traditioner, det visste kanske ni redan men det var nytt för mig). 
Jag kände mig som värsta David Attenborough, mina bekanta satt med runda ögon medan jag beskrev sillen, fylleslagen, fallosstången och de små grodorna.
Som ni hör är det ingen favorithelg för mig. Inte ens när jag var liten ville jag dansa groddansen och de vuxna som skuttade omkring var bara pinsamma. Kräftor är besvärliga att äta och jag gillar inte nubbe (ingen gillar nubbe, de bara låtsas för att verka erfarna).
Men man vill ju inte vara tjurig så jag är med när de andra vill fira. Fast i år blir det som tur är bara en liten vänlig kompismiddag mitt i stan, med sill för sillätarna och grillspett för oss med vettet i behåll.
Så glad midsommar på er, trots allt.
Andra bloggar om: midsommar, fallossymboler, grodor, sill, nubbe, kräftor, galenskap, traditioner
Men kräftorna ska du väl inte äta än…Glad midsommar på dig!
Va, sa jag kräftor, jag menade jordgubbar :)
hej – javisst var det kul med DNbilden!!! Att det kommer ett error när man klicra på kärlek bland mina nyckeord begriper jag inte??? Ska kolla igen…
Jag drar paralleller till vårt midsommarfirande som också hade utländska representanter närvarande (australiensare och britter i vårt fall) och vi kände något slags ansvar att förklara de svenska sederna för dessa. Riktigt pinsamt blev det när vi insåg hur illa vi alla kunde de svenska sång och danslekarna. Det är en kulturskatt som riskerar att gå förlorad om den inte förs vidare på ett naturligt sätt fårn generation till generation.
Jag gillar för övrigt nubbar, i måttlig mängd.