Erik är lite yr i hatten efter att nästan ha snubblat på drottningen, läste jag just. Och då måste jag berätta son-1:s historia om när han, då 16, med sin bästa kompis var på Vattenfestivalen. De stod nedanför Slottet och väntade på att en parad skulle ta slut så att de kunde komma över gatan.
Plötsligt upptäcker sonen (som då var ganska rebell och anti-allting) att bilen som stannat mitt framför honom i paraden innehåller kungen och Silvia. Han stirrar på paret och skriker till kompisen (för att överrösta musiken): Kolla, det är kungen!
Tyvärr tystnar musiken sekunden före hans rop, som nu ekar över Skeppsbron. Kungen vänder blicken mot sonen och stirrar tillbaka, alla stirrar. Sonen vänder sig till till likaledes rebelliska kompisen för stöd – och ser honom stå i stram honnör.
Jag skrattade mig gul och blå när han kom hem och berättade, men det kanske bara är jag ;-)
Andra bloggar om: kungen, silvia, överraskningar
Hihi, vilken benmärgsreaktion. Undrar om kungen också skrattade.
Ser scenariot framför mig, och så mänskligt.