annaxtVarför tänker man dumma dryga saker? Jag cyklade gatan fram och såg en mamma som gick och rökte. Hon såg trött och sliten ut och höll sin lilla pojke i handen. Jag tittade snett på henne när jag cyklade förbi. Ja, det gjorde jag faktiskt. Jag blängde inte, men det var inte tillräckligt långt ifrån.
Det var inte bara att hon gick och bolmade på sin cigg – jag har verkligen fördomar mot folk som röker på stan – det var fler saker som fick något att gå snett i min hjärna, nåt med hennes trötta ansikte och hennes bleka, runda lilla son. Nånting som triggade gamla nedärvda fördomar som jag har hört både min egen mamma och min mormor ge uttryck för. Jag tittade snett och hann tänka minst tre dumma, dryga tankar om föräldrar som röker och barn som ser glåmiga ut för att föräldrarna nånting nånting bla bla bla.
Två meter senare blev jag så arg på mig själv att jag ville stanna cykeln och slå mig hårt.
Hur kunde jag ge mig till att glo surt på en vilt främmande människa? Vad vet jag om henne och hennes liv? Vad hon har gått igenom? Vad hon är för en mamma? Hon kanske är världens bästa mamma, mycket bättre än jag (som för övrigt också rökte när de två yngsta var små). Och oavsett det, hur tror jag att jag har rätt att göra hennes dag ännu sämre än den kanske redan var? Vad har jag för rätt att cykla omkring och ge folk dömande ögonkast?
Nej Anna. Inte okej. Det där är nånting jag måste jobba med.
Ja, jag behöver också slå mig själv riktigt hårt ibland.
Borde väl beklaga, men det känns ändå skönt att inte vara ensam om att ha ärtsoppa där det borde vara förnuft ibland.
För att inte tala m hur mycket finare världen blir, och man själv lugnare, när man inte lägger energi på att tänka/göra dumma dryga saker och döma andra människor sådär slentrianaktigt. Som jag också gör. När jag kommer på mig själv med att göra det försöker jag göra en tankeövning och hitta något positivt hos samma människor istället (typ hon höll sitt barn i handen och de gick tillsammans i alla fall) alternativt fokusera på något annat positivt eller fint i omgivningen.
Men det är så galet lätt att hamna i den där andra loopen. Tror vi alla behöver slå hårt på oss själva ibland.
Eller klappa oss, kanske! Fast det känns som det är en stekpanna i huvet man behöver.
Tankeövningar är bra. Allt som leder en iväg från dumma, ogenomtänkta gamla spår.
Bra rutet Anna! Jag tar åt mig också. Förstås.
Här har du en tankeövning: Skriv ner tre positiva saker som där här beteendet medför. (Jag väntar lite med att berätta varför, men det finns en tanke bakom.)
Fattade jag rätt nu, tre saker som är bra med att tänka dumt?