Jan Lars Jensen (1999)
Indien, tusen år in i framtiden. Gudarna – ofta i skepnad av maskiner – är med få undantag våldsamma och grymma. Den enda som vågar stå upp mot dem är Babiankrigaren, den store hjälten, alla indiers idol.
Men den unge Rakesh vet något mer om Babiankrigaren. Han vet att hjälten måste dö, att han, Rakesh, måste döda honom. Det är hans dharma och han är helt besatt av detta sitt oundvikliga öde. Han har sina skäl – ett är att dödsgudinnan Kali har berättat det för honom. Det andra är mer privat.
På sitt korståg möter han den snorkige hovingenjören Vasant. Rakesh ser genast att Vasant är en del av hans dharma och tvingar med honom på sin resa. Trots att Vasant föraktar den lågkastige Rakesh följer han med. Han är själv på flykt från härskarens hustru som har använt honom i sin mordiska plan att ta över makten från sin make, hjälpt av en grupp utövare av kama sutra.
Rakesh och hans motvillige reskamrat trotsar demoner, rebeller och krigare och hamnar tillochmed i närkamp med de jättelika gudarna Jagannath och Shiva. De får oväntad hjälp av en gravid pragmatisk munk – men vad försiggår egentligen i gudarnas maskinrum?
Det här är författaren Jan Lars Jensens debutbok. När boken blev antagen blev han först glad, men sen började han oroa sig för hur hinduer skulle uppfatta hans bilder av deras gudar och religion. Oron blev allt starkare – han såg framför sig ett öde långt värre än Salman Rushdies – och övergick faktiskt i psykos, till omgivningens stora förvåning. Efter en tids vistelse på psykiatrisk klinik, mycket medicinering och terapi blev han frisk igen och skrev en till bok om sin mentala tripp, fast den har jag inte läst.