Ett slängigt tidningsspråk

Det finns en till DN-journalist som är speciell, på ett speciellt vis. Hon heter Susanna Hellberg och har en avdelning som heter Skafferiet i DN Bostad varje fredag, med en lång och fem-sex korta notiser om inredningsprylar opch trender. Tyvärr lägger inte tröga dn.se ut hennes sida på nätet, så jag scannade in en notis. Det går nämligen inte att beskriva hennes språk på ett rättvist sätt – det måste läsas direkt.

Klicka för större bild!

Ordet som ligger närmast till hands är narkotiskt – orden snurrar, virvlar och blixtrar som en LSD-tripp i en sextiotalsfilm, meningarna verkar bara knappt hänga ihop och här och där hoppar ett hurtigt tillrop fram som en kanin ur en hatt, hej! Vissa veckor är hon mer lågmäld, andra skriver hon som en kapplöpningshare i ett kaleidoskop. (Ursäkta, men det smittar av sig!) Allra bäst blir det när man läser högt.

För tydlighetens skull: jag gillar verkligen Susanna Hellbergs texter. I början förstod jag inte hur hon kunde få skriva i superstrikta DN, men antagligen har hon många fans som precis som jag verkligen ser fram mot hennes trallande och skuttande på fredagarna. Man blir glad! Min hemliga dröm är att Susanna Hellberg och Johan Esk ska få kommentera EM-matcherna i fotboll tillsammans.

Läs även andra bloggares åsikter om Susanna Hellberg, Johan Esk, Dagens Nyheter, dn.se, språk, journalistik, EM i fotboll.