annaxtSvenska science fiction-läsare har fått en egen litteraturkanon. Maths Claesson och Glenn Petersen, två av SF-bokhandelns grundare, höll ett föredrag på bokmässan idag där de räknade upp de tio viktigaste böckerna inom science fiction. Så här såg deras kanon ut:
1. Mary Shelley – Frankenstein
2. H G Wells – The Time Machine
3. George Orwell – Nineteen Eighty-Four
4. Alfred Bester – The Stars, My Destination
5. Ray Bradbury – Martian Chronicles
6. Robert Heinlein – Stranger In A Strange Land
7. Kim Stanley Robinson – Red Mars / Green Mars / Blue Mars
8. William Gibson – Neuromancer
9. Iain M Banks – Consider Phlebas
10. Ian McDonald – River of Gods
Det var en högst personlig lista förstås, och många i publiken skakade på huvudet och muttrade när deras favoböcker inte fanns med. Jag saknade böcker av Isaac Asimov, Arthur C Clarke, Philip K Dick, Douglas Adams, Harry Harrison, Neil Stephenson, Jan Lars Jensen och Mikael Niemi, för att bara nämna några som satt sin prägel på science fiction.
Mina medlyssnare Lena och Karin undrade varför de stora kvinnliga sf-författarna hade blivit förbisedda: var var till exempel Ursula K LeGuin, Joanna Russ och Tanith Lee? Lena misstänkte att Shelley bara fått vara med som alibi och krävde bättring till nästa kanon, vilket utlovades.
Själv ser jag LeGuin som mer fantasy än SF, men hon är så viktig så man måste kanske skapa en fantasy-kanon bara för att få henne kanoniserad. Om jag skulle välja en kanonbok av en kvinnlig sf-författare skulle det bli The Annunciate av Severna Parke. Den är så märklig och före sin tid, med lesbiskt sex, knark och dystopiskt nanotech, så den borde vara med.
Läs vad andra skriver om science fiction, böcker, litteratur, kanon, sf
Hemma från Göteborg efter en jobbig resa i en alldeles för varm liggvagn vill jag bara vidhålla att LeGuin _visst_ är sf-författare också. Jag har själv översatt Illusionernas stad och resten av hennes böcker i Hain-sviten (t.ex. Mörkrets vänstra hand, Där världen kallas skog, Rocannons planet, The Telling, The Dispossessed, m.m., m.fl.) är definitivt sf och kan absolut inte kategoriseras som fantasy. Sen är det ju en annan sak om folk som gillar ”kanoner” vill ha de böckerna med i en sådan. Jag är själv inte så tänd på kanontanken, men Mörkrets vänstra hand tycker jag kanske skulle kunna platsa pga. romanens utforskande av hur ett genderfritt samhälle skulle kunna te sig.Oj, det här utbrottet blev nästan för mycket efter den gångna nattens pina i liggvagnen. Jag tror jag måste gå och lägga mig en stund.;-D
F ö var det kul att träffas igen. Vi var på Hagabion (Folkets bio) på lördagkvällen och såg Couscous och åt god getostlasagne i foajén. Klart att rekommendera!
Men Lena du har rätt som en plätt. Jag har bara läst MVH och The Dispossessed av Hain-böckerna men det är ju sf så det bara visslar om det. Jag vet inte vad jag tänkte på. Jag var tillfälligt sinnesförvirrad. Det ska aldrig hända igen.Och så har du rätt i att det var kul att ses!
Jag betvivlar starkt att Shelley skulle vara med som något slags kvinnligt alibi. Tvärt om är det en rätt vanlig åsikt att <>Frankenstein<> är att betrakta som det första riktiga sf-verket.Av dem du nämner som utelämnade men som satt sin prägel på science fiction håller jag inte med riktigt. Douglas Adams läses visserligen av många sf-läsare, men jag tycker inte att det primärt är en sf-bok. I första hand ser jag det som humor.Mikael Niemi har väl inte ens satt sin prägel på sf i Sverige (det lilla som nu publiceras), så hans intryck utanför landets gränser torde vara obefintligt.Asimov, Clarke och Dick håller jag med om som inflytelserika namn. Det går däremot naturligtvis inte att få med alla sådana på en tio i topp-lista. Å andra sidan hade jag inte hört talas om Jan Lars Jensen förut. Vad det gäller böckerna på listan så är det väl inget där som jag tycker är uppenbart malplacerat, men det går aldrig att bli överens om en sådan här lista.
Hej Hans, kul med fler som tycker! Jag vidhåller att Adams är sf, fast han använder sf som en miljö för sin satir. Lite på samma sätt som Harry Harrison använder sf som miljö för komedi/action-historier, eller som Bradbury för att berätta om det djupt mänskliga.Just därför är de säregna och borde vara med, så tänkte jag! Du har rätt i att Niemi inte alls är känd som sf-författare varken i Sverige eller utomlands, men somliga av hans sf-noveller i ”Svålhålet” är så genialiska att han borde vara åtminstone lite världsberömd.Och slutligen: läs ”Shiva 3000” av Jan Lars Jensen! Sjukt cool bok.
Alltså, jag protesterar inte mot att Liftarens guide är sf. Det jag menar är att den nog har ett större inflytande som humor än som sf.
Ja, Annunciate är ju en DUNDERbok!Håller med om Douglas Adams, högklass SciFi!