Rapport från en guldfiskskål

Jo, jag kom av mig. Dels var det jobbet. Det är svårt – eller jag tycker att det är svårt – att hinna med både heltidsbortajobb, familjeliv och skrivande.

Dels blir jag så otroligt lätt distraherad när jag sitter vid datorn. Jag är som en guldfisk: tre sekunders attention span. Det kanske är nån neuronbana som inte är ordentligt fastsatt och hänger och slänger där i blåsten från alla intryck, istället för att leda in uppgifterna dit de ska med fast hand. (Oj vilken konstig bild det där blev! Särskilt med guldfisken, troligen i genomskärning.)

Jag vet att det finns de som klarar att blogga varje dag och jobba och spela korgboll och vara hustru och mor och baka godisbröd. I morse slog det mig att det troligen finns en bokstavskombination för det också: SFMBD (super focused multitasking blog disorder) eller liknande. Jag har den iallafall inte. Jag blir distraherad av såna här bildmontage

och av såna här musikuppmaningar, såna här sånger om att dammsuga en katt och av såna här dansvideos. Och tusen andra saker. Så nu har jag bestämt mig för att stänga av internet ett tag. Jag har några dagars semester kvar och den tiden ska jag ägna åt att skriva bok (jag har redan en fjärdedel av manuset klart!) samt alla vanliga hemmasysslor. (Kanske att jag gör en sån där musiklista också, men sen får det vara bra! Punkt slut! Stjärnstopp!)