En retur, tack!

Häromdagen cyklade jag nerför gatan där jag bor, mot körriktningen. Trottoarerna är smala och det är för bökigt att köra runt kvarteret (det blir flera kvarter faktiskt) när man bara ska ner till hörnet. Men när jag gör det cyklar jag alltid långsamt, försiktigt och nära trottoaren. Så när en gubbe kom gående över gatan snett framför mig svängde jag ut lite i gatan för att inte hejda honom. Döm om min förvåning när gubben (med Juholtmustasch och gul reflexväst) tog ett kliv bakåt för att ställa sig rakt i min väg. Hans ögon blixtrade argt när han frågade: Är inte det här fel håll?

Jag kom mig bara för att mumla nånting i stil med ”Det beror väl på hur man ser det”, eftersom jag blev både häpen och lite arg. Inte förrän jag hade rundat hörnet och kommit ut i rätt körriktning kom jag på vad jag borde ha svarat, med ett vänligt leende: Det beror på vart du ska!

Men varför kommer man alltid på såna där snitsiga repliker för sent? Till och med Mark Twain, kungen av comebacks som det heter på äggelska, konstaterade att de flesta av oss inte är tillräckligt rappa i käften: ”Repartee is something we think of twenty-four hours too late.”

Eller, med författaren Heywood Brouns ord: ”Repartee is what you wish you’d said.”

(Ja, det kan tydligen heta repartee också. Eller quip. Sammanfattas som wit.)

Jag har letat på nätet efter nån kurs man kan gå i slagfärdighet, men jag hittar inget. Hur lär man sig det? Hur kommer det sig att somliga lyckas vara dräpande inom de avgörande tio sekunderna, medan vi andra inte kommer på det fyndiga svaret kvällen förrän efter, mitt i tandborstningen.

Här är några av mina favoritexempel. Alla på engelska. Finns det inga munviga svenskar?

Benchley i baren

”After lunching at the Algonquin Hotel one day, the American humorist Robert Benchley and his companions walked through the lobby and out the front door. Still engaged in conversation with his friends, Benchley offhandedly said to the uniformed man standing by the front door, ”My good man, would you please get me a taxi?” The man immediately took offense and replied indignantly, ”I’m not a doorman. I happen to be a rear admiral in the United States Navy.” Benchley instantly quipped:
All right then, get me a battleship.”

Finurlige Gandhi

”In 1931, Gandhi traveled to London to meet with British authorities. The entire nation was curious to learn more about this little brown man, as many called him. Swarmed by press and photographers, Gandhi was peppered with questions wherever he went. One day a reporter yelled out, ”What do you think of Western civilization?” It was a defining moment, and Gandhi’s reply instantly transformed him from an object of curiosity into a celebrity. In his heavy Indian accent, he answered:
I think it would be a good idea.”

Men vad menade människan?

”In the 1920s, Dorothy Parker was establishing a reputation as a witty woman with a sharp tongue, and Clare Booth Luce was becoming a respected journalist and playwright. Their political differences resulted in a strained relationship. One day, Parker was about to step through a doorway when she came face-to-face with Luce. Mrs. Luce stepped aside and said: ”Age before beauty.” Parker glided through the door, saying ever-so-sweetly:
Pearls before swine.”

Wilkes skojar även med kungen.

”During a heated argument, the 18th century Earl of Sandwich, John Montagu, scowled at the reformist politician, John Wilkes and said: ”Upon my soul, Wilkes, I don’t know whether you’ll die upon the gallows, or of syphilis”. Unfazed, Wilkes came back with what many people regard as the greatest retort of all time:
That will depend, my Lord, on whether I embrace your principles, or your mistress.”

Alla tips på roliga munhugg, och knep för att bli snabbare på att ge igen, mottages tacksamt!