annaxtI tillbakablicken härnere skrev jag om en karl att
han var en blyg liten man med mustasch som hette Bo.
Nu när jag läste det igen såg det ut som om jag menade att hans mustasch hette Bo, men så var det förstås inte. Hade det blivit bättre om jag hade skrivit
han var en blyg liten man som hette Bo med mustasch?
Vad säger språkexperterna? Går det att rädda Bo utan att göra meningen längre?
Andra bloggar om: syftningsfel, språk, mustasch
Han var en blyg, mustaschprydd liten man som hette Bo.
Men ditt ursprungliga uttryckssätt är ju inte på något sätt fel eller tvetydigt egentligen. Det är klart att det går att misstolka om man gärna vill, men man brukar säga att ”vår kunskap om världen” leder oss till rätt tolkning. Det vill säga att det inte är mustaschen som heter Bo, eftersom mustascher oftast inte brukar heta något :)
Tack Helena, det blev både vackrare och mer begripligt. Du har rätt i att det borde gå att förstå ändå, men i min värld är det inte uteslutet att mustascher har ett eget liv :)
Jag skulle bara flytta om orden lite:
Arbetsförmedlaren, som hette Bo, var en blyg liten man med mustasch.
Eller så delar man upp det lite:
Han var en blyg liten man med mustasch, han hette Bo. Fast det låter som en barnbok.
Din mening var nog bättre ändå. Kan absolut inte missförstås.
Bo var en blyg liten man med mustasch.
(Mustasch, vilket ord! Så rätt klang på nåt sätt. Om man själv var blyg skulle man kanske inte odla något på läppen som uppenbart syns i ansiktet hela tiden.)
/förstås inte någon språkexpert
Lätt som en plätt: byt ut ”som hette Bo” mot ”och hette Bo.
Tack för alla förslag! Det bästa hade varit om han inte haft mustasch alls, inser jag nu.
”Han var en blyg liten man med mustasch och hette Bo”, helt enkelt?! :-)