Julgalningen slår till

Julen.

Den är väl bra.

Julen är jättebra! Men den har sin rätta tid. Det är mellan den 23 och 25 december. Innan den 23 låtsas man nästan inte om den alls, sen vrider man på julkranen med ljus och glitter och paket och chiliköttbullar och marsipangrisar och bjällerklang och mer paket och granbarr och mer glitter.

Sen den 25 är det slut, för då är man helt slut. Fast glittret får hänga kvar till i mars nån gång, för det är så fint.

Så ska det vara!

Men i år har jag blivit utsatt för en kupp! Vi har en julgalning i familjen – det är garanterat inte ärftligt, så hennes blivande barn behöver inte oroa sig – och igår passade hon på, när de värsta julmotståndarna var på annan ort.

Redan på håll syntes den första varningssignalen – julstjärnan var upphängd i köksfönstret …

– Alla grannar har redan sina sjärnor uppe! Julen är en tävling mamma, vi måste vinna!

I vardagsrummet var julkartongerna redan uppackade. Den tredje december! Tjugo dagar för tidigt!

Jag tog julgalningen på bar gärning, men hon hämtade sig på ett ögonblick och fortsatte att dekorera som om det vore tre veckor senare.

Nallarna hade redan satt upp granen. Det såg nästan lite hemtrevligt ut.

Så nu har vi jul här i vårt hus. Hopp tralalala. Det är egentligen ganska mysigt, men jag tänker ändå hålla på mig och stoppa fingrarna i öronen så fort jag hör julmuzak och inte köpa julklappar förrän kvällen före dan. Nån jävla ordning får det vara på traditionerna.

Andra bloggar om: jul, julgalningar