annaxtI dagarna har Stockholms Stad skickat ut en skrift till tonårsföräldrar – du kanske redan har fått den i brevlådan eller sett kampanjen på pendeln, bussen eller i tunnelbanan:
Den handlar om hur det kan kännas som om ens tonåring var en utomjording ibland – man kunde lika gärna prata klingon, så usel är kommunikationen. Men vi är ju förstås från samma planet. I själva verket är det kanske bara för att rollerna – förälder & barn – blir så annorlunda när barnen blir stora, och man kanske måste bryta en del invanda mönster för att hitta rätt tillsammans. Det finns sätt att komma närmare varandra, och det är vad broschyren vill förmedla.
Jag har skrivit texten på uppdrag av Precens/Stockholms Stad. Om du har läst den och har synpunkter får du gärna höra av dig, här eller i ett mail.
PS Visst är broschyren och affischerna snygga? Fotograf var Lars Forsstedt, formgivare Pierre Andersson, stylist Moa Li Lemhagen Schalin och sminkös Mia Högfeldt. Mods Graphic Studio gjorde retuschen så att de snygga modellerna såg ut som aliens.
Andra bloggar om: tonåringar, föräldrar
Hahaha, jag funderade precis på om ni målat tjejen grön…
Det är för övrigt min dotter. Hon är sådär grön! Nej jag skojade bara, det är min dotter men hon är ännu snyggare och o-grönare i verkligheten.
Här är det nog mest jag som blir grön. Inte av avund, men av oro. ibland.
Himla bra gjort! Att skriva – fota så att det känns läsvärt, för vem blir inte nyfiken av de bilderna???
Själv pustar jag ut – tonåren är slut..
Jo, man blir ju det, röd av ilska och vit av oro och blå av andnöd och grå av utmattning. Och skär av kärlek. En typisk tonårsföräldrapalett ;-)
Tack Bloggblad, kul att du gillar bilderna!
Helt okej. Fast jag stör mig på att modellerna inte har den rätta klingonfärgen, men å andra sidan är de väl inte klingoner, utan aliens i största allmänhet.
Exakt Johnny, de är inte klingoner alls. Egentligen är de inte ens utomjordingar, bara i sina föräldrars fantasi!
Kvinnor är från Venus, män är från Mars. Fan, jag tror mina ungar är från en annan galax (eller så är det jag som är det).
Vi fick en hit också, men det var en kille med grönt ansikte på och som såg ut att komma från yttre rymden. Ungefär som det känns ibland.
är det DU som har skrivit den där bra broschyren??? jag har precis läst den och diskuterat den med mina tonåringar (några av dem än så länge) och mmin man – den är verkligen bra gjord!!! Jätteimpad! ses på lördag+ HUR ska vi känna igen varann???
Åh tack Petra, vad glad jag blir! vad tyckte tonåringarna, hade de några invändningar?
Vi kommer att känna igen varandra, jag lovar. Jag var jätteorolig första gången jag skulle gå till en bloggträff och såg för mig hur pinsamt det skulle vara att gå runt till alla bord och fråga”Ursäkta, är ni bloggare?” (Det låter dessutom lite perverst på något vis!) Men på nåt skumt sätt ser man direkt vilka det är.
Dessutom kommer jag att vara där tidigt och hålla plats, och vinka till alla som kommer in (och säkert skrämma slag på alla icke-bloggare).
Jag vill vara en sån som är först på plats och inte behöver gå runt och hälsa, men kommer alltid så sent att allt är redan är slut..
hej där. har också sett de där bilderna i t-banan, men måste säga att det inte är helt uppenbart varför barnen ser ut som de gör! först trodde jag att de var orcher från sagan om ringen, och då är det ju svårt att prata. men tanken är inte att de ska vara monster va? och klingoner, jag vet inte hur allmänt kännt det är. jag tycker att ni kunde ha gjort deras look tydligare. men jaja, who am i to judge :) haDet bra! /johan
Johan, jag håller nog med dig lite, jag hade föredragit att de var mer tydligt utomjordiska. (Inte nödvändigtvis som klingoner, bara coola aliens i största allmänhet var tanken.)
Ibland blir det inte precis som man tänkt sig – men det blev ändå hyfsat nära. Så jag blev ändå rätt nöjd till slut.
Men bra att få höra vad du tyckte!