I nyhetsbrevet från Forskning & Framsteg kan man idag läsa att MIT bjöd in tidsresenärer till ett möte, men ingen kom.
”Amal Dorai, student vid Massachusetts Institute of Technology i USA, ordnade ett möte för folk från framtiden. Han lyckades också få det omnämnt i flera stora rikstäckande amerikanska medier, så att tidsresenärerna inte skulle missa tillfället.
Över 400 nutidsmänniskor närvarade, men ingen från framtiden gav sig tillkänna.
– Vi borde andas ut, säger David Batchelor, fysiker vid rymdstyrelsen Nasa.
Att ingen dök upp betyder att sannolikt att tidsresor inte är möjliga, skriver Forskning & Framsteg. Det innebär att vi är skyddade från det kaos som skulle uppstå om någon kom tillbaka från framtiden och ändrade något. ”
Amal Dorai själv är inte lika tvärsäker:
”We had no confirmed time travelers visit us, yet many time travelers could have attended incognito to avoid endless questions about the future” skriver han på tidsresemötets hemsida, och det har han ju alldeles rätt i.
Om jag levde på säg 2040-talet och kunde resa i tiden är det för det första inte så troligt att jag skulle ha läst annonser i tidningar från 2000-talet. Även om jag hade det, varför skulle jag vilja resa till just ett sånt möte när jag kan resa till vilken tidpunkt jag vill?
Eller så var det tidsresenärer där, men de syntes inte. Man kanske bara kan resa i tiden inuti en tidsbubbla, just för att det inte ska uppstå problem med folk som ringer sig själva eller skrämmer vettet ur unga människor genom att visa sig som sina gamla jag.
Eller så kom de helt enkelt försent.