annaxtMika Waltari (1945)
Jag Sinuhe, Senmuts och hans hustru Kipas son, är det som skriver detta. Icke för att smickra gudar, icke för att smickra konungar, icke av fruktan, och icke av framtidshopp. Ty under min levnads tid har jag erfarit och förlorat så mycket att jag icke plågas av fåfäng fruktan, och vid hoppet om odödlighet är jag led, liksom jag är led vid gudar och konungar. Det är endast för min egen skull jag skriver detta, och häri tror jag att jag skiljer mig från alla skrivare, så i det förgångna som i framtiden.
Så skriver Sinuhe, läkare i Egypten för 3300 år sedan. Som nyfödd blev han lagd i en liten sävbåt på Nilen och flöt iväg. Ett fattigt par hittade och tog hand om honom. Kanske var han ett kungligt barn, men nyfödda söner var inte populära i Faraos palats och det flöt iväg många pojkbebisar på den tiden.
Sinuhe växer upp och blir läkare som sin adoptivfar. Han reser och studerar andra kulturer och religioner. Han berättar om alla märkliga händelser i sitt vidare liv: sina möten med Nefertiti och faraonerna Tutankhamun och Echnaton, kärlekshistorierna med kurtisanen Nefernefernefer och Minea, flykten till Syrien med slaven Kaptah, kriget och uppdraget som egyptisk spion, tiden som kunglig huvudskålsborrare åt farao Echnaton och hur han till sist får veta sanningen om sitt eget ursprung.
Mika Waltari skrev många historiska romaner. Sinuhe Egyptiern är en av de mest kända.
