And now for some Anna Toss

Fotograf/copyright: Jennifer Glans

Fotograf: Jennifer Glans

Hej! Du har kommit till Anna Toss & C:o, min blogg som har flyttat lite hit och dit på internet sen 2000.

Det är jag som är Anna Toss: författare, journalist, förälder till fyra barn, stockholmare. Nyfiken, kär, arg, öm, förbluffad. Världsförbättrare, grubblare och tedrickare. Bland annat. Pretentiös? Vet jag inte ens hur man stavar till. (På riktigt! Jag skrev ”pretensiös” först men det var fel. Men okej jag kanske är lite pretentiös.). Har spelat badminton i ett år utan att lära mig reglerna. Trotsar min höjdrädsla för att kunna sitta på min älskade balkong. Är drömsk. Glömsk. Envis.

Jag jobbar på MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, med att utveckla dialogen i sociala medier, framförallt för Krisinformation.se där jag också bloggar ibland.

Jag har skrivit böcker, startat föräldranätverk, jobbat med katastrofdrabbade, lärt en robot prata och rest jorden runt med min familj i nästan ett år. Jag är väldigt glad att få vara med om allt som händer just nu, och inser att jag ramlar allt längre sydvästerut på den politiska kompassen ju äldre jag blir:

SkärmklippDu kan läsa mer om vad jag gör och har gjort här. Jag hänger på Twitter, Facebook, LinkedIn, Instagram, Flickr, LibraryThing och Goodreads. Redigerar på Wikipedia.

Du kan nå mig på epost anna.toss @ gmail.com eller mobil +46 7350 222 69. Det kan hända att jag inte svarar så snabbt! Det är för att jag fastnar i min teleporter ibland. Då får du skriva eller ringa igen.

Du då? Vem är du? Skriv gärna en kommentar här nedanför och berätta vem du är och hur du hittade till min blogg!

Spara

9 thoughts on “And now for some Anna Toss

  1. jimmy says:

    du verkar vara en fartfylld person:). jag kanske är ute och cyklar nu men vet du mycket om nudistbaden runt stockholm

  2. Kent says:

    Ang artikel: ‘Hur kunde det bli så här

    Dina jämförelser är trevande och långt utanför vad som kan räknas som en seriös analys. Det är oroande hur du drar paralleller mot ett stigande missnöje i Sverige med nazism.

    Ett halvhjärtat försök att dra det klassiska ‘rasist-kortet’ för att normalisera ett uppenbart missnöje och en slarvig invandrings- och integrationspolitik i Sverige.

    • annaxt says:

      Du behöver inte tycka att det är en seriös analys, jag utger mig inte för att vara expert på någonting. Det är mina tankar, om du inte gillar dem så kan jag inte hjälpa det.
      Parallellerna är dock uppenbara i mina ögon. Nazismen börjande som ett stigande missnöje och nazisterna skyllde också samhällets problem på ”främlingar”.

      Jag vet inte vad det betyder att ”normalisera ett missnöje” med att kalla det rasism. Jag tror att det missnöje som finns ofta, men inte alltid, är blandat med rädsla, och i vissa fall rasism.

      Slutligen håller jag med dig om att integrationspolitiken kunde ha varit, och kan bli, mycket bättre. Det är viktigt.

  3. Göran Söderlund says:

    Jag ville bara berömma dig för texten till ”Hur kunde det bli så här”. Den beskriver exakt min känsla om vad som händer i samhället.

  4. Esa Fahlén says:

    …skrev tidigare på twitter, som en kommentar till ”Hur kunde det bli så här?”: tänkvärt, träffsäkert och klarsynt resonemang och vad som kan hända oss om vi låter trångsyntheten leda oss.
    Har läst den ett par gånger, delat den på FB och försökt dra mitt strå till stacken som du så tydligt visar genom din text.
    Tänk att det ska vara så, att vi inte ska kunna lära oss av historien och utvecklas…
    Du träffar så rätt med den texten, visar så tydligt på vad det är som finns i grunden för mycket av det som är på väg att ske runt omkring oss.
    Rädsla över att det som är mitt inte ska vara kvar, eller bli mindre…
    Fortsätt att skriva på de sätt du gör, det behövs för att balansera allt det andra som väller ut, det där som bygger på en enkel retorik och har till syfte att spä på rädslor och oro!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *