Det här skulle jag göra om jag fick förbättra sjukvården:

Husläkarlag

Som patient har du (i min vision) inte bara tillgång till en och samma allmänläkare. Hen ingår dessutom i ett vårdlag tillsammans med säg distriktssköterska, tandläkare, psykolog, magspecialist, onkolog, neurolog, ortoped, dietist, diabetessköterska och kanske någon mer. Du behöver inte remitteras till olika, upptagna specialister på andra kliniker i onödan, och de läkare du träffar vet vem du är och har en mer komplett bild av din hälsa.

Vårdkontaktperson

När du listar dig på en vårdcentral eller skrivs in på sjukhus får du en vkp (vårdkontaktperson). Din vkp är navet i dina vårdkontakter, och hjälper dig att hålla reda på vem du behöver träffa, och när, samt ser till att du har god tillgång till dina journaler. Hen har överblick, god kontakt med vårdsystemet och koll på dina behov, när du själv är för sjuk och svag för att hålla reda på sånt själv. En vkp är utbildad på ungefär samma sätt som en FLO (family liaison officer) fast inom vården istället för inom polisen, och har dessutom god kännedom om alla Försäkringskassans mörka irrgångar.


Foto: Hush Naidoo / Unsplash

Färre patienter per läkarlag

Idag har varje husläkare cirka 4000 patienter, som hen träffar cirka 10–20 minuter åt gången. Det är helt galet. Husläkarlag kanske skulle skapa en förbättring i sig, så att varje läkare fick ett mer rimligt antal patienter och längre tid för besöken. Men i vilket fall som helst måste det till begränsningar som minskar stressen för både läkare och patienter, och ger läkarna en chans att få en bättre kännedom om varje patient.

Seniorläkarlag

Varje vårdcentral, klinik och avdelning på sjukhus bör ha en grupp av mycket erfarna läkare som tar emot och granskar de diagnoser som patienter vill få en andra åsikt om. Gruppen har en bred kompetens och ett holistiskt synsätt. Naturläkare, ayurvediska läkare, osteopater, antroposofer och andra med kunskap utöver den klassiska västerländska medicinen ingår i lagen.

Tandvård med mera ingår

Tandläkarbesök och andra ofrånkomliga saker såsom mensskydd och preventivmedel ska ingå i den subventionerade vården.

Profitregler

Alla vårdinrättningar, privata och andra, ska fungera på samma sätt som många stiftelser gör när det gäller användandet av eventuell vinst. Den får inte användas för att berika ägarna, utan endast för att göra vården bättre och mer tillgänglig.

Hälsoutbilda barn!

Hälsa ska vara ett av de viktigaste ämnena i skolan. Vad som påverkar hälsan, olika medicinska synsätt, hur du tar hand om dig själv och andra, vad i naturen som är hälsosamt, första hjälpen, att ställa enkla diagnoser, anatomi, kroppens egen förmåga att läka och vilka förutsättningar den behöver, hjärt- och lungräddning, hur barn föds, kritiskt tänkande kring medicin och vård och så vidare. Detta förbättrar folkhälsan drastiskt, minskar trycket på sjukvården och inspirerar fler att utbilda sig till läkare.

Apotekare granskar förskrivning

LIMM-modellen går ut på att apotekare går igenom läkemedelslistorna till äldre, multisjuka och andra som får många olika mediciner. Detta förhindrar skador av onödiga mediciner, farliga mediciner och farliga medicinkombinationer. I mitt förslag är detta standard i alla regioner.

Förbjud påverkan från medicinindustrin

All lobbying gentemot vården från läkemedelsindustrin måste upphöra på en gång, och de som ändå försöker påverka beslutsfattare inom vården ska förlora sin rätt att tillverka läkemedel! Och nu när jag tänker på det borde profitreglerna gälla även läkemedelstillverkarna.

Förbättrat journalsystem

Skärpning bara. Det måste bli mycket enklare för patienter att läsa sina journaler, och för vården att hålla dem uppdaterade.

Maten på sjukhus ska vara nyttig


All mat som serveras på sjukhus och andra vårdinrättningar ska vara god, nyttig och vacker. Maten är en viktig del av läkningen, och det måste sluta vara ett mantra inom vården att sjuka ska ”fortsätta att äta som vanligt” utan att fråga vad den sjuka brukar äta. Antingen är det av nån slags missriktad omsorg, att den sjuka inte ska behöva bekymra sig om maten, eller så är det bara dumhet. Eller en sparåtgärd, som i själva verket kostar samhället massor av pengar. Bort med bergen av socker (ingen på avdelningen höjer ett ögonbryn idag om du beställer sockrade flingor med sockrad sylt och extra strösocker till frukost, inte ens på onkologen), bort med illaluktande ljummen mat som är dränkt i sås, bort med allt faktiskt som inte är tillagat på plats och i stunden, av skickliga matlagare med goda kunskaper i kost och hälsa.

Utbildning i kommunikation

Jag lärde mig många saker de cirka 18 månaderna jag var i cancervården, bland annat att svensk sjukvård bara är ”bäst i världen” (som många säger) på ett av tre viktiga områden, och det är den medicinska och tekniska delen. Vi har otroligt duktiga och väl utbildade läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal, och modern teknik. Men de andra delarna, omvårdnad och kommunikation/information, där saknas det mycket. Väldigt mycket. Den omvårdnad jag fick på Vidarkliniken var ljusår bättre än den kaotiska och stressiga vården på SÖS och KS. Och jag kan knappt beskriva hur ansträngande det var att hantera all motstridig, felaktig och framförallt otydlig information, och hur frustrerande det var att försöka få kommunikationen att fungera. (Något som alla i min cancer-rehab-grupp också hade upplevt.) Så en av de viktigaste förbättringarna jag skulle vilja genomföra i svensk sjukvård är att utbilda varenda kotte i grundläggande kommunikation! (Inte bara vårdkontaktpersonerna som såklart ska vara masters of tydlighet, utan alla som nånsin pratar med en patient!) Målet ska vara att den som är sjuk ska få korrekt, lättbegriplig och vänligt formulerad information om allting: diagnos, behandling, tider, alternativ etc.
Och i de fall då olika läkare eller sköterskor säger olika saker ska vårdkontaktpersonen reda ut det, så att den som är sjuk slipper singla slant om vilket besked som är det riktiga.

Slut på förslag! För nu. Har du några tankar om detta?

 

 

Kommentera