Bokmässan 2010: Irrfärder

Helt overkligt sitter jag nu ensam på ett hotellrum utan att ha NÅNTING att göra utom att blogga. Det är som att ha fått en egen bubbla i det stora tidsrumsflödet, och jag ser mig ödmjukt och tacksamt omkring i det skimrande bubbelrummet och knackar försiktigt på de skimrande bubbeltangenterna, så att de inte ska spricka. Klockan tolv förvandlas rummet till en pumpa, så jag tänkte checka ut strax därförinnan och åka hem till Stockholm.

Men nu ska jag berätta om helgen på bokmässan i Göteborg!

Jag har nästan inte gjort nånting.
Det har varit väldigt skönt.

Fast det började spännande: Jag anmälde min resa på Samåkning.se, och fick sent på torsdagkvällen svar från en okänd person vid namn Anthon som ville åka med till Göteborg. Anthon visade sig vara en fantastiskt trevlig akrobat från Cirkus Cirkör, som också spelar Hjälten och Supermegabomben för barnen på Liseberg varje helg. Missa inte hans förmodligen enormt bra föreställning!


Anthon och Skurkkaninerna

När vi kom till Göteborg skiljdes våra vägar åt, och jag fortsatte till bokmässan. Till min lättnad hade jag redan missat allt roligt förprickat i mässprogrammet, så jag slapp använda den ännu inte uppfunna kloningsmaskinen. Istället lallade jag omkring och träffade trevliga människor (på fredagarna finns det fortfarande lite syre kvar i mässhallarna, så man orkar stå och lyssna och prata.) och gick med dem på Sedvanlig Bloggmiddag, som Lotten har beskrivit så målande här, och sen på Park, som var, ja, som det brukar. Varje år tänker jag att det blir allt mindre spännande att gå dit och tränga sig i svett- och spritdimmorna och skrika sitt namn åt folk som verkar skrika sitt namn tillbaka. Men man ska ju vara där!

Tack vare Lotten, den underbara och problemlösande Lotten, hade jag ett hotellrum på Odin där jag sov och bara snarkade lite, som ett svagt morrande, enligt säkra källor, i sju sköna timmar innan det var dags att göra mässan igen. Där lyssnade jag bland annat på kloka Lasse Berg, som kommer med en uppföljare till Gryning över Kalahari i vår, och på Gösta Ekman som intervjuades av en mycket nervös person som matchade blomdekorationerna.


Ekman, Gustavsson, nervös person, blommor (fast inte i den ordningen)

Oj! Där slog klockan tolv, jag hann precis kasta mig ur rummet innan jag skulle förvandlats till en liten mus (och tänk vad besvärligt det måste vara för möss att blogga?) och sitter nu i Odins rödsammetsdraperade lobby och skriver klart. Bilen är betald till 13:57, så jag har egentligen ingen brådska, men jag längtar hem nu så det blir en snabb sammanfattning:

Efter Ekman och en stund i VIP-lobbyn dit jag blev insmugglad genom en svart gardin av en främmande kvinna styrde jag och Lotten kosan mot en fest på Tredje Långgatan, via ett ärende i Majorna. För att hitta hade vi till vår hjälp två hjärnor, en mobil-gps och en bil-gps. Det gick så här:


Så kallade irrvägar, ska inte missförstås som synapser

och tog cirka en timme, varav ungefär en kvart spenderades i samma tunnel, fast olika riktningar. Sen gick vi på JÄTTEROLIG 365sakerfest


Lotten, grundaren av House of Win-Win, en glad tjej, fest

där vi bland annat lyssnade hänförda på den instantdiktande Oskar Hanska


Oskar a la minute

och beundrade Ljustrådsgängets arbete med att bygga om fläkten till ett ljusskepp.


Tre män och en fläkt

Sen hände det lite andra roliga saker och jag köpte en massa roliga böcker, men det får jag skriva om en annan dag. Hejdå! Nu åker jag hem till Stockholm!

11 thoughts on “Bokmässan 2010: Irrfärder

  1. Så bra att du åkte och hade det skönt!

    Bokmässan är: Gå och gå och gå i ändlösa gångar, trängas med folk, svettas, ont i fötterna – och VARFÖR är jag här egentligen? Sen ser man nån eller nåt kul, spännande, intressant och så är man på spåret igen, glömmer fötter, svett och trängsel för att utforska tills man går vilse och hittar fler kuliga saker …

    Det är väl därför man vill komma tillbaka.

  2. Nja, men det kunde ju ha stått ”Åk inte bil”, det hade väl räckt? Det var precis som när du började sjunga om att jag körde över heldragen linje. Inte så finkänsligt som man skulle kunna önska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *