Det kostar att ha familj

Det kostar att ha familj, och då menar jag inte bara ekonomiskt. Man måste ju sätta gränser, visa hur verkligheten ser ut. Vi har tre barn som bor hemma fortfarande, men två av dem betalar inte för sig, de påstår att de inte tjänar tillräckligt på sina ströjobb. Jag har funderat på att kasta ut dem, jag gjorde faktiskt ett försök häromveckan och vräkte ner alla deras saker i några flyttkartonger som jag ställde ut på gatan. ”Ut med er och skaffa jobb!” skrek jag åt dem från balkongen. ”Klipp håret också förresten, ni ser ju ut som hippies!” Det spöregnade och de stod bara där och stirrade. Vilka lata typer. Inte hade de råd med taxi heller.

Min man tyckte att de skulle komma in igen innan de fick lunginflammation, och nu sitter de där inne igen och gör inte rätt för sig. Det retar mig så enormt. När jag var ung så var man minsann tvungen att göra rätt för sig. Jag kunde inte heller få något arbete när jag var tonåring ända tills min mamma kom på att jag kunde prostituera mig, och då fick jag börja betala hyra direkt. På den tiden fanns inte begreppet ”marknadsmässig hyra” ännu. Men hon räknade ut en summa som hon baserade på mitt rums golvyta, hur mycket smör jag bredde på mackorna, hur ofta jag använde toaletten och så vidare.

Nu blev jag nästan lite sentimental när jag tänker på min barndom, men anledningen till att jag tog upp det var att jag just kom på en lösning på problemet med min mamma. Det är nämligen så att hon har blivit gammal och inte kan bo hemma längre, så jag har lovat att hon ska få bo hemma hos mig. Men kruxet är att hennes pension inte räcker till för att betala en marknadsmässig hyra. Jag har räknat ut att hon borde betala minst 2000 i månaden, och då är jag ändå generös och låter henne dela vårt kök och badrum. Nu visade det sig att hon knappt kan betala 1500 i månaden, så jag funderar på att dra in på köket och låta henne hushålla inne på rummet. Hon kan äta kall mat, det är nyttigare också för gamla. Det finns inget kylskåp där inne men hon kan hänga ut en plastpåse genom fönstret, det gjorde man förr i tiden.

Men nu slår det mig att hon kan få bo inne i sonens rum. Jag kan ta ut hans 120-säng och ställa in barnens gamla våningssäng, så kan hon ligga däruppe. Då blir det ju rimligare att hon betalar mindre i hyra, menar jag, om hon måste klättra varje gång hon ska upp och ner ur sängen, särskilt med tanke på att det blir svårt med kryckorna. Och sonen behöver inte ha så dåligt samvete heller eftersom han måste dela rum med en annan parasit.

Jag kan ju faktiskt sälja hans säng på Blocket. Och sen får han ge mig pengarna som en avbetalning. Då lär han sig samtidigt att förstå vad pengar är värda.

Apropå parasiter så har jag tänkt ut ett system som gör att ingen någonsin ska behöva hjälpa någon annan här hemma. Till att börja med har jag delat upp kylskåpet och frysen i fem olika avdelningar, så att ingen ska kunna snylta på någon annans mat. Sen har jag gjort ett väldigt avancerat schema för användande av spisen och tvättmaskinen. Min man frågade i tisdags om jag kunde ta med hans smutsiga strumpor i min tvätt, han hade inga rena påstod han. ”Jaha, vad ska du göra för mig isåfall” frågade jag, men han kunde inte komma på något. Nej just det, för jag klarar mig själv jag. Till slut erbjöd han sig att betala för det, och då gick jag med på det, men först tänkte jag kolla vad marknadspriset är på strumptvätt. Eller han fick kolla det själv. Jag är väl inte hans slav heller.

15 thoughts on “Det kostar att ha familj

  1. Vi har rabattsängar just nu, på balkongen. Du kan få hyra extrafiltar väldigt billigt också! Alternativt ta med dig en jättetjock pyjamas.

  2. Jag ville flytta hemifrån. Så fort jag någonsin kunde, flyttade jag. (Vilket var en månad efter avslutningen i gymnasiet — alltså inte alls särskilt tidigt.)

    Du är helt enkelt alldeles för lätt att bo med. Kan du inte klippa deras hår när de sover, öppna tepåsarna och hälla i lagom mycket salt och dessutom skava av skosnörena till hälften så att de går av i stress och regn?

    Eller bara rapa, fisa, ställa fram små figuriner och röka pipa i deras rum?

  3. Jag gjorde som lotten. Flyttade hemifrån för att plugga ögonaböj efter studenten. Det har väl inte gått helt bra med självförsörjningen. På vägen blev livet inte riktigt som jag hade tänkt mig men då, när jag började plugga var mitt hopp om framtiden god. Pluggade, jobbade. Min första sammanhållna ”semester” var på fem dagar när jag hade tagit examen efter fem års studier.

  4. Hm… jag tror att jag får ta och lära upp mina ungar redan nu och börja dra av på veckopengen för både sängplats och strumptvätt. Särskilt sonen kommer att lära sig den hårda vägen eftersom hans fotbolls och bandystrumpor fyller en maskin i veckan.

  5. Lotten: Rapar, fiser och piper gör de så bra själva. Men figuriner! Har du några jag kan låna? Gärna herdinnor, eller nånting av sjöskum.

  6. Jessika & Lotten, jag flyttade också, när jag var 17. På den tiden fanns det rivningskontrakt för några hundra i månaden inne i stan. Och min äldste flyttade när han var 17 eftersom han hade ett jobb och kunde betala hyra. Men mina yngsta pluggar och har inga vänner som vill hysa dem gratis. Viljan att flytta ut är det inget fel på!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *