Nu har ”Osynliga sår”, börjat: en serie tv-program för 10-12-åringar om svåra saker som våld, incest och psykisk sjukdom som sänds en halvtimme före ”Bolibompa” i SVT 1.

Lotta Olsson skriver så här idag i sin tv-krönika:

Det är klart att små barn inte ska se ”Osynliga sår” ensamma. Men vad små barn verkligen aldrig borde utsättas för, det är den verklighet som programmen berättar om. Och lever de i den verkligheten, då behöver de teven ännu mer. För då är de i sanning ensamma.

Hon har alldeles rätt i det. Kanske är redan den första ensamheten: att de får titta ensamma på vad de vill – en signal om att någonting är fel.

Andra bloggar om: , , , ,

One Reply to “Osynliga sår och föräldrar”

  1. Ett barn som helt okontrollerat tillbringar dagar och nätter framför teven hittar förmodligen betydligt mer olämpliga saker än ”osynliga sår”. Ensamheten framför teven är en farlig ensamhet i formbara åldrar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *